Just nu är Niclas Wahlgren den modigaste "kändisen" i det här landet! Han pratade ut om hur dåligt han mår på grund av ett krossat hjärta - det ger knappast samma credd som Lundells "Den vassa eggen" - men det Niclas gjort kan hjälpa många, många som tror att det är något fel på dem när de inte är glada för att de ska skiljas. Eller de som hysteriskt försöker hitta någon annan cool typ att mingla med för att det ledsna i ögonen inte ska synas.
Jag önskar jag kunde ge Niclas Wahlgren styrka och ingjuta hopp i honom, men jag tror tyvärr bara att tiden måste ha sin gång. Sorg försvinner inte med tiden, men tiden gör att sorgen blir mindre tung att bära.
Vårt förakt för svaghet inbegriper bland mycket annat människors psykiska och fysiska sjukdomar, fattigdom, social utsatthet, de som har tråkiga jobb med låga inkomster, de som har sorg - och de som går igenom olyckliga skilsmässor.
Skiljer man sig är det med solsken i blick, rosor på kinden och man gör det för att en bättre, rikare, snyggare och yngre partner väntar runt hörnet.
Att man blivit dumpad och är förkrossad erkänner man inte ens under dödshot.
Heders åt dej Niclas Wahlgren som gör hål på myten om den lyckliga skilsmässan.
Det finns inga lyckliga skilsmässor!
I en intervju med Aftonbladets Helena Trus berättar Niclas Wahlgren om hur uselt han mår sedan det blev klart att han och Laila Bagge går skilda vägar.
Hur han i bland legat som en våt fläck på golvet, hur han går i terapi, vad han själv gjort eller inte gjort för fel, han hyllar sin expartner som han knappt pratar med längre.
Niclas Wahlgren erkänner i en tidning att han hamnat i en livskris av sällan skådat slag.
Det krävs mycket mandom och mod för att våga det!
Och det ger hopp till alla andra som har upplevt sorg på grund av en skilsmässa eller av andra skäl.
Att våga prata om det!
Personligen tycker jag det är vansinnigt att separera när man funnit varandra ganska sent i livet. När man fått barn ihop.
Går det verkligen inte att reda ut problemen? Om man blivit ofattbart förälskad en gång kan det då inte ske igen - med samma person? Kommer man någonsin att våga älska igen - eller förblir man ensamstående?
Någon gång i livet borde man väl vara vuxen nog att ha en varaktig relation?
Citerar från Aftonbladet och nöjesbladets Helena Trus 30/1-2015 "Hur mår du i dag?
– När man går igenom en livskris, som jag gör just nu, är man som mest öppen för förändring. Jag går både hos en psykolog för det mer långsiktiga arbetet och hos en psykoterapeut som kan ta det akuta, som finns till när man ligger i fosterställning och behöver hjälp. Det största jag skulle vilja förändra är att jag är för känslig och att jag har ett för hett temperament.
Vad händer när du mår som sämst?
– Det går väldigt upp och ner. Jag har stampat i botten ett flertal gånger, och klättrat upp. På botten blir man en liten blöt fläck på golvet och försöker andas, och säger ”hjälp, jag vill inte bli lämnad, stanna hos mig”. Man har inte kontroll över sin egen situation.
Det är många som tar till destruktiva medel som att dricka alkohol, men för mig är det träning som gäller, att gå ut och springa.
Jag är inte den personen som skulle skada mig själv, sådan självömkan får man inte ha så man tar sitt liv, det är fruktansvärt.
Jag är inte där, det finns inte på kartan. Jag älskar att leva.
– Visst har jag hört och sett spekulationer som att ”han har nog ¬varit otrogen” eller ”han har nog slagit henne” men det är så långt ifrån jag man kan komma. Det känns viktigt att få säga att sanningen bakom vår skilsmässa är att hon tröttnade på mig helt enkelt. Det finns ingenting annat. Det är väldigt ledsamt men det är sanningen.
Gick i parterapi
Under förra året gick Laila och Niclas i parterapi ihop. Efter separationen fortsätter Niclas att gå i terapi två gånger i veckan.
– Jag är inte färdig¬bearbetad, det kommer att ta lång tid. Jag är inne i en jätteresa i mig själv. Jag är verkligen en del av att hon lämnade mig, jag har varit med och sparkat ut mig själv från vårt förhållande.
Hur menar du då?
– Jag har egenskaper som jag förstår är jättejobbiga att leva med. Jag kan tyvärr vara martyrisk, jag vill se och vill bli sedd. Det är en fruktansvärt dålig egenskap. Jag jobbar med det nu för att sudda bort alla mina dåliga egenskaper som har bidragit till att det blivit så här. Det är tufft som fan att bli lämnad och jag märker att Laila går vidare. Det är min akilleshäl, att jag älskar henne till döds fortfarande, och det måste vara jättejobbigt för henne också. Jag tycker att det är fruktansvärt att det blev så här.
Laila och Niclas träffades 2009 när de båda tävlade i ”Let’s dance”.
– Jag blev superförälskad så fort jag såg henne. Det hade varit fantastiskt om det hade varat livet ut, säger Niclas."
