Jag försöker med hjälp av Annica Tigers gamla dagböcker på nätet förstå varför hon blev så brutalt och hårt ansatt av män som hatar kvinnor.
Varför hon kände sig tvingad att välja bort sina drömmar i livet - och varför hon blev paria (liksom många andra av oss) även för sin närmaste omgivning.
Ingen orkar engagera sig i någon som är stalkad, hotad, trakasserad. De flesta vet med sitt sunda förnuft att dessa stalkers är sinnessjuka, men det finns allt en liten tagg som säger "Ingen rök utan eld"...
Och ingen orkar få brev, mail, böcker, telefonsamtal, anmälningar och kanske rent av besök bara för att kvinnohataren ska övertyga alla om hur usel och eländig människan de umgås med/är släkt med/har som anställd/. Det blir ju så himla jobbigt!
Att vara vän med den utsatta är också farligt för den här typen av stalkers hänger ut alla som han tror på något sätt har någonting med hans hatobjekt att göra. Att vara utsatt innebäratt du måste isolera dej - att dina grannar får brev om att du antastar barn på lekplatser osv....
Att vara förföljd är att se hur någon till och med försöker vända dina släktingar emot dej och det är att få ditt namn förevigt besudlat i cyberspace och det var vad Annica berättade för en annan hatad kvinna en kort tid innan hon gick bort.
"Det han har skrivit blir mitt eftermäle till barnbarnen, det är en stor sorg".
Annica Tiger kan man säga var 90-talets Maria Sveland, Liza Marklund eller Monica Dahlström-Lannes. Hon var skitsmart, rolig, hon var feminist, hon skrev
fantastiskt och hon stred för barns rätt till ett bra liv med ansvarstagande föräldrar (oavsett om det var mamma, pappa eller båda).
Men hon tystnade - sannolikt för sin familjs skull - inte för att hon själv var rädd. Allting hade ju redan tagits ifrån henne.
Hennes största misstag tror jag var att hon av en slump råkade få kännedom om dåvarande nätbaserade föreningen FRIS (föräldrars rätt i samhället) - och på deras sidor kunde läsa om hur framförallt pappor ansåg att kvinnor förtjänade att få stryk, att mammor ljög när de hävdade att barnen fick spö av pappan etc, osv.
Annica hade åsikter om det - i förlängningen innebar detta att hon tvingades sluta med sin karriär som datorgeni med journalistdrömmar.
Man inser när man läser om upprinnelsen till det hela att de kvinnor vars liv ödelagts av män som hatar kvinnor mycket sällan är aktiva på nätet eller någon annanstans idag.
Precis som Annica blev de tystade.
Min modiga väninna och kollega Monica Antonsson vägrade hålla käften, hon lyckades också låta bli att bli galen eller sjuk på andra sätt.
Vi är många nu som känner tillförsikt och förtröstan inför det Monica nu gör för att Annica ska få upprättelse postumt och för att vi som är kvar ska få ett drägligare liv.
För att våra namn inte ska smutskastas i evighet
Vem vet, kanske blir det svårare rent juridiskt att både stalka, förtala, misshandla och slå ihjäl kvinnor?
Kanske kan kvinnor rent av få hjälp INNAN det är försent.
LÄS MER
http://www.tiger.se/
http://monicaantonsson.blogspot.se/
