Quantcast
Channel: FRÅN AC/DC TILL ADHD
Viewing all 193 articles
Browse latest View live

ALLA MINA KÄRA KUSINER

$
0
0
Jag har en nära vän som för många år sedan separerade från en av sina pojkvänner - men hans son, som i dag är tonåring, träffar hon fortfarande regelbundet. Så borde det vara i alla familjer.

Så bra är det inte för alla, och i vissa fall finns det blodsband fast det aldrig funnits någon nära kontakt. Många föräldrar och bonusföräldrar försvinner ur sina barns liv, så även andra "släktingar". Därför är det så oerhört skönt att man kan skapa nya relationer, som inte bygger på släktband, utan mer på känsla, vänskap och mental tillhörighet. Familjär samvaro utan släktskap.


Om jag förstått det hela rätt så har man i Frankrike slutat kalla varandra sysslingar och pysslingar och så vidare. Alla som är släkt är kort och gott kusiner. Tycker vi ska införa det när det gäller vännerna och extrafamiljen också.


När familj och släkt bor på annan ort är jag så ohyggligt tacksam över att det finns andra att fira högtider med. Att exempelvis julen firas hos vänner som är så nära att de känns som familjemedlemmar, är fantastiskt.

Så skapas nya traditioner.

Så träffas nya generationer och nya vänner.


Firade sonens födelsedag och saknaden och frånvaron av släkten kändes helt okej.
Någonstans fanns de med oss på distans och vi får spara kramarna tills nästa gång vi ses.

Vi firade med vår bonusfamilj. Där finns extramammor, systrar, bonuspappor, kusiner och bästisar. Allt man kan önska sig och lite till. Precis lika kärt och familjärt som på julafton.

Jag är en mycket lyckligt lottad kvinna.

Låt oss alla vara kusiner i en enda stor lycklig familj.

ÄNTLIGEN ICKERÖKARE!

$
0
0










Fem månader sedan rökstopp och jag tackar den numera avlidna Allen Carr för boken som förändrade mitt liv.

Både läkemedels och tobaksindustrin försökte köpa honom men han var omutlig.

Kan jag, som rökt över i 30 år sluta - då kan ni också göra det! Författaren Allen Carr själv rökte 100 om dagen - kan han sluta så kan alla!

Det enda jag kan likna mitt läsande av hans bok vid är en slags frälsning. Men den kan man inte uppleva via andrahandsuppgifter - den måste man läsa sig till.

För mig tog det totalt tre år innnan jag läste hans bok "Äntligen ickerökare" - till sista raden. Men så är jag också extremt tjurig och envis på de mest korkade vis. Jag var nog inte redo - tror de flesta fixar att sluta röka på de timmar det tar att läsa ut boken.

Men ge inte bort boken efteråt, när du fimpat för sista gången. Vissa sidor vill man gå tillbaka till - läsa en gång till, och blir det ett återfall får man börja om från början.

DET är jobbigt så skippa gärna den där ciggen hur ofarligt det än verkar

Allen Carr tar kål på alla våra fördomar och föreställningar om vad nikotinberoende är och hur en rökare fungerar - någon gång borde världshälsoorganisationen belöna honom med en staty.


Med tanke på mina drygt 30 årsom nikotinslav gör jag mig inga förhoppningar om att slippa undan lungcancer, men jag hoppas jag får några friska år innan det är dags och att Allen och jag får många efterföljare!

P.S Boken som sålt över 10 miljoner exemplar finns på Adlibris och förstås på Bokbörsen.

BRODDAR SOM HÅRDROCKSATTIRALJER

$
0
0


Att köpa broddar känns litegrand som att gå och smygkika på rullatorer. Någonstans i skallen är man inte mentalt mogen för det, eftersom tanken på den eviga ungdomen aldrig riktig släpper. Kroppen behöver dock hjälpmedel för att hänga med och i alla händelser nu när det är is och halka.


Bröt armen förra vintern - det kunde varit värre, mycket värre, en av mina väninnor bröt benet på flera ställen och blev helt handikappad för ganska lång tid,ändå har jag vinglat omkring i snö och is för att jag varit alldeles för barnslig för att köpa broddar. Det är liksom ocoolt. Som om en gammtant någonsin är cool vare sig med eller utan broddar.....


Jag har gnällt om halkan ute, mina Bambiliknande bravader med hunden (även om just jag snarare påminner om Baloo på hal is) och samtidigt inte kommit mig för att köpa dessa, ehum gammtantsverktyg.

Sagt och gjort min kloka och fantastiska väninna köpte dem åt mej.

Ingen återvändo!


Nu är det mindre risk att hunden tvingas släpa och dra sin matte hem i kopplet, vilket skulle vara tufft till och med för Cujo.


Jag erkänner härmed att jag är en i tant i öfre medelåldern. Och i Louise Hoffstens/Lena Katarina Svanbergs bok "En näve grus" - har jag lärt mig att det går alldeles utmärkt att pimpa en rullator, så jag behöver inte ha ångest när den dagen kommer.


Broddar kan med lite god vilja se ut som hårdrocksattiraljer.






Väninnan varnade mig dock för att vara för kaxig - inte ens broddar biter på allt som kan dra omkull en därute. Be careful out there!

MODIGA NICLAS WAHLGREN

$
0
0




Just nu är Niclas Wahlgren den modigaste "kändisen" i det här landet! Han pratade ut om hur dåligt han mår på grund av ett krossat hjärta - det ger knappast samma credd som Lundells "Den vassa eggen" - men det Niclas gjort kan hjälpa många, många som tror att det är något fel på dem när de inte är glada för att de ska skiljas. Eller de som hysteriskt försöker hitta någon annan cool typ att mingla med för att det ledsna i ögonen inte ska synas.

Jag önskar jag kunde ge Niclas Wahlgren styrka och ingjuta hopp i honom, men jag tror tyvärr bara att tiden måste ha sin gång. Sorg försvinner inte med tiden, men tiden gör att sorgen blir mindre tung att bära.

Vårt förakt för svaghet inbegriper bland mycket annat människors psykiska och fysiska sjukdomar, fattigdom, social utsatthet, de som har tråkiga jobb med låga inkomster, de som har sorg - och de som går igenom olyckliga skilsmässor.

Skiljer man sig är det med solsken i blick, rosor på kinden och man gör det för att en bättre, rikare, snyggare och yngre partner väntar runt hörnet.

Att man blivit dumpad och är förkrossad erkänner man inte ens under dödshot.

Heders åt dej Niclas Wahlgren som gör hål på myten om den lyckliga skilsmässan.

Det finns inga lyckliga skilsmässor!

I en intervju med Aftonbladets Helena Trus berättar Niclas Wahlgren om hur uselt han mår sedan det blev klart att han och Laila Bagge går skilda vägar.

Hur han i bland legat som en våt fläck på golvet, hur han går i terapi, vad han själv gjort eller inte gjort för fel, han hyllar sin expartner som han knappt pratar med längre.

Niclas Wahlgren erkänner i en tidning att han hamnat i en livskris av sällan skådat slag.

Det krävs mycket mandom och mod för att våga det!

Och det ger hopp till alla andra som har upplevt sorg på grund av en skilsmässa eller av andra skäl.

Att våga prata om det!

Personligen tycker jag det är vansinnigt att separera när man funnit varandra ganska sent i livet. När man fått barn ihop.
Går det verkligen inte att reda ut problemen? Om man blivit ofattbart förälskad en gång kan det då inte ske igen - med samma person? Kommer man någonsin att våga älska igen - eller förblir man ensamstående?

Någon gång i livet borde man väl vara vuxen nog att ha en varaktig relation?




Citerar från Aftonbladet och nöjesbladets Helena Trus 30/1-2015




"Hur mår du i dag?


– När man går igenom en livskris, som jag gör just nu, är man som mest öppen för förändring. Jag går både hos en psykolog för det mer långsiktiga arbetet och hos en psykoterapeut som kan ta det akuta, som finns till när man ligger i fosterställning och behöver hjälp. Det största jag skulle vilja förändra är att jag är för känslig och att jag har ett för hett temperament.

Vad händer när du mår som sämst?
– Det går väldigt upp och ner. Jag har stampat i botten ett flertal gånger, och klättrat upp. På botten blir man en liten blöt fläck på golvet och försöker andas, och säger ”hjälp, jag vill inte bli lämnad, stanna hos mig”. Man har inte kontroll över sin egen situation.

Det är många som tar till destruktiva medel som att dricka alkohol, men för mig är det träning som gäller, att gå ut och springa.

Jag är inte den personen som skulle skada mig själv, sådan självömkan får man inte ha så man tar sitt liv, det är fruktansvärt.

Jag är inte där, det finns inte på kartan. Jag älskar att leva.


– Visst har jag hört och sett spekulationer som att ”han har nog ¬varit otrogen” eller ”han har nog slagit henne” men det är så långt ifrån jag man kan komma. Det känns viktigt att få säga att sanningen bakom vår skilsmässa är att hon tröttnade på mig helt enkelt. Det finns ingenting annat. Det är väldigt ledsamt men det är sanningen.
Gick i parterapi

Under förra året gick Laila och Niclas i parterapi ihop. Efter separationen fortsätter Niclas att gå i terapi två gånger i veckan.


– Jag är inte färdig¬bearbetad, det kommer att ta lång tid. Jag är inne i en jätteresa i mig själv. Jag är verkligen en del av att hon lämnade mig, jag har varit med och sparkat ut mig själv från vårt förhållande.
Hur menar du då?


– Jag har egenskaper som jag förstår är jättejobbiga att leva med. Jag kan tyvärr vara martyrisk, jag vill se och vill bli sedd. Det är en fruktansvärt dålig egenskap. Jag jobbar med det nu för att sudda bort alla mina dåliga egenskaper som har bidragit till att det blivit så här. Det är tufft som fan att bli lämnad och jag märker att Laila går vidare. Det är min akilleshäl, att jag älskar henne till döds fortfarande, och det måste vara jättejobbigt för henne också. Jag tycker att det är fruktansvärt att det blev så här.
Laila och Niclas träffades 2009 när de båda tävlade i ”Let’s dance”.
– Jag blev superförälskad så fort jag såg henne. Det hade varit fantastiskt om det hade varat livet ut, säger Niclas."

VEM KAN MAN LITA PÅ?

$
0
0



När Joakim Thåström gör reklam för en Brandy på systembolaget - och Ingmar Stenmark deltar i "Let´s dance",
vem ska då trösta knyttet?


Finns det inte en enda människa med integritet nog att avstå från kommersiella jippon?

Eller är det tvärtom ett tecken på att de mognat? Ser de på sej själva med viss distans?

Vem står på tur? Agnetha Fältskog?

Ingmar Stenmark i Lets´Dance smaka på det, det finns inget som är heligt längre.

Kanske måste även gamla skidkungar och poplegendarer sälja sin själ när ekonomin svajar - och jag ska nog inte kasta första stenen.

Men jag tycker inte om det. Inte alls!





INGEMAR STENMARK - RUBRIKERNAS MAN

$
0
0


Kan man vara med i Let´s Dance utan att bli delaktig i en gigantisk firmafest för TV4anställda och deras anhöriga?


Kan man vara med i Let´s dance med hedern i behåll?


Jag kan bara svara för en enda person just nu och det är Ingemar Stenmark - den forne skidkungen som jag tidigare dissat för hans medverkan - honom hissar jag nu! Inte för ett ögonblick förlorar han sig i märkvärdiga poser, han blir heller aldrig irriterad trots att han nästan blir provocerad att bli det (av delar av Juryn till exempel).


"- När jag tävlade i skidor var det vinst som gällde, nu har jag inga ambitioner att vinna. Jag är med för att det är roligt att lära sig dansa, säger Ingemar Stenmark i en intervju i Hemmets Journal gjord av Victoria Lagerkrantz."


Han berättar vidare att han på inget sätt gillar att synas eller att han söker bekräftelse, snarare så råder omvända tankar, uppmärksamheten stör honom inte längre som den gjorde när han var yngre och kung i skidbackarna.


"- Vill jag vara med i ett dansprogram så är jag det, oavsett vad människor säger eller vad tidningarna skriver om mej, säger han krasst till HJ."


Eder bloggerska inser, trots tidigare misstänksamhet, att man kan behålla sin integritet TROTS att man är med i Let´s dance. Man behöver inte nära en hemlig önskan om att bli dokusåpakändis, vara en dålig människa eller ha ett extremt behov av att synas och bli rubrikernas man eller kvinna.


Av den fantastiska intervjun i Hemmets Journal nr 12 av Victoria Lagerkrantz kan man tvärtom utläsa att Ingemar är trötts på att bara ha sitt eget sällskap, han vill ha ett umgänge och ett liv - och jag känner för honom av hela mitt hjärta. Jag kapitulerar och ger upp, bortkollrad av Ingemar Stenmarks buttra charm och försök att förändra sitt liv till det bättre.


"- Faktum är att jag aldrig haft ett så inrutat liv som jag har nu med Let´s Dance. Det blir som ett jobb och jag märker att jag mår bra av det. Jag kanske skulle skaffa ett åtta till fem-jobb, det har jag funderat på, men då ska det vara ett jobb jag verkligen brinner för, avslutar Ingemar intervjun i Hemmets Journal."


Igenkänningsfaktorn är total!

BARN OCH LYXPROBLEM

$
0
0

BLOGGINLÄGGET PUBLICERADES PÅ SVT OPINION DEN 28 Mars 2015

http://www.svt.se/opinion/provocerande-lyxproblem-kring-barns-aktiviteter



I ett samhälle där minst 230 000 tusen barn är fattiga - finns det värre saker att oroa sig för än att barn i välbeställda familjer leker för mycket.

Karin Nilson skriver i en artikel på SVT:S Opinion ”Barnens alla aktiviteter gör mer skada än nytta" och hon varnar för "psykisk ohälsa hos barn med vardagsstressande föräldrar" .

Det är provocerande textrader för familjer som inte har pengar nog för att klara av sin och barnens överlevnad och absolut inte kan låta dem ha fritidsaktiviteter. Karin Nilsson hävdar att tiden för umgänge mellan föräldrar och barn blir alltför liten eftersom "barnen är på balett, åker skridskor,
eller spelar fotboll?" .

Jag anser att det är lyxproblem för föräldrar som försöker betala bort/döva sitt dåliga samvete för att de jobbar så mycket.

Redan nu kan vi se frukterna av den segregationspolitik som förts i Sverige. De senaste tio åren har klyftorna i samhället ökat markant, unga kriminella dödar varandra och bland unga vuxna är självmord den vanligaste dödsorsaken. I vårt land är inte alla barn lika mycket värda, för medan den ena "leker för mycket" - tvingas den andra stå helt utanför det sociala sammanhanget.

Ett barn som inte har möjlighet att delta, hamnar utanför. Alla behöver ett socialt sammanhang, som i en idrottsklubb, där man är viktig, kan göra en insats och få bekräftelse. Missar du den biten under uppväxten, missar du chansen att lära dig det sociala samspelet och gruppdynamiken.

Många saknar helt sociala nätverk som kan hjälpa till när pengarna inte räcker. Det finns, enligt Rädda Barnen, 230 000 barn vars familjers inkomster inte täcker de nödvändigaste kostnaderna. Ensamstående föräldrar, barn till arbetslösa, sjuka eller låginkomsttagare. Vi kan alla hamna i utanförskap och barnen drabbas hårdast. Barnen som aldrig kan följa med på utflykter i skolan som kostar, som inte kan få nya kläder, de som inte ens får något extra till fredagsmyset och i värsta fall inte kan äta sig mätta.

Jag minns hur äldsta barnet tvingades lägga ner en lovande pingiskarriär därför att det kostade alldeles för mycket. Och enda anledningen till att han kunde spela fotboll var att han tillhörde SIK (Sundbybergs Idrottsklubb), en klubb som hjälper de mindre bemedlade i sina lag. Den typen av klubbverksamhet är sällsynt och det är ochså tärande och fördmjukande att som förälder alltid behöva be om hjälp med allt från lägeravgifter till pengar för fotbollsskor.

Men många har det mycket värre än så.


Karin Nilssson skriver att vardagsstressade föräldrar snäser åt sina barn, men vad gör då fattigdom med dej som förälder och med dina barn?

Människan är ett flockdjur. Vi söker alla tillhörighet. Hamnar du utanför en grupp, söker du en annan mening, en annan flock att tillhöra. Något som kan leda till drogmissbruk och brottslighet och i slutänden social utslagning. Kan du inte bli bra på dans eller fotboll kanske du kan bli killen eller tjejen som alla är rädda för...

Visst kan man som förälder "leka hemma" med sina barn som Karin Nilsson skriver, "bara vara", men om det inte finns pengar till någon aktivitet, knappt ens till mat, eller en trädgård med studsmatta utan mest grå betong - hur kul blir det då?
Annika Sundbaum-Melin, Frilansjournalist och tvåbarnsmamma

JIMMIE ÅKESSON LANSERAS SOM EN ROCKSTJÄRNA

$
0
0





En rockstjärna hade varit överlyckling för den lansering Jimmie Åkesson fått i media när han kommit tillbaka till politiken - med löpsedlar och nyhetsinslag i TV.

Först handlade det om hans medverkan i Skavland - sedan om bråket med SD:s ungdomsförbund SDU.

SverigeDemokraterna måste ha landets bästa PR-avdelning.

SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne kommer att uteslutas ur Sverigedemokraterna för att de misstänks ha kopplingar till extrema rörelser, det berättade herrarna själva för SVT Nyheter och TV svalde betet direkt.

Sedan blev det förstanyhet i Aktuellt när Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson skrev på sin Facebook om tjafset med Ungdomsförbundet.

I dag intervjuas SD-gruppledaren Mattias Karlsson i Dagens Nyheter där han bland annat säger;
"– Skulle utredningen landa i uteslutning är det rimligt att om man inte har partiets förtroende kan man inte företräda någon del av del Sverigedemokratiska rörelsen. Väljer man ändå att göra det blir det en fråga för förbundskongressen i SDU i höst, säger Karlsson."


Observera - de kan avsättas TIDIGAST i höst. Inte nu och inte om tre veckor - utan i höst om de nu inte frivilligt skulle välja att avgå vilket förefaller osannolikt. Kommer Sverigedemokraterna att styra media så länge?
Förmodligen. Allt går tydligen att sälja med mördande reklam.


Svenska Dagbladet är inte sämre, "Stämningen i SD skruvas upp" skriver de idag och citerar SverigeDemokraternas partisekreterare Richard Jomshof
Tonläget inom Sverigedemokraterna skruvas upp ytterligare. Mattias Karlsson har gått till hårt motangrepp på sociala medier och kallar de uteslutningshotade för ”halvfascistoida”.
- Någonstans är det nog, säger partisekreteraren Richard Jomshof i Svenska Dagbladet. Jomshof försvarar Karlsson.

Någnstans borde media sätta ner foten och säga samma sak. Nu är det nog!
Nu har vi gett SverigeDemokraterna tillräckligt med dyrbar sändningstid och dyrbara tidningssidor - vad skulle inte de ha kostat i reda pengar?


Åtta inslag i Gomorron Sverige, lika många i TV4 Nyhetsmorgon, varje heltimme i Sveriges radio , varje heltimme i SVT2 Nyheter på 90 sek, för att sedan landa i knät på Erik Blix i P4 Extra för att sedan rulla på via 14 nyheterna, 15 nyheterna och 16 nyheterna med slutdestination Kvart i Femekot.
Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har kopierat det mesta om "bråket" - som likaväl som ett bråk kan vara skicklig marknadsföring. Media är fågelungar som hysteriskt skriker efter mat från SverigeDemokraterna.

Lyssnade på 16.00 nyheterna i dag den 9 april - och där var de igen - någon på SDU har lämnat in en stämningsansökan - PR maskineriet bara pågår utan minsta gnissel...


Det har varit på gång ganska länge, smugit sig på. Som den där märkliga förstasidesnyheten om några flyktingar som inte ville bo i skogen utanför Östersund. Varför var det en toppnyhet? En eller ett par puckon som beter sig illa borde inte ge krigsrubriker - men så blev det. Och vi svenskar förfasade oss över otacksamma flyktingar.

Kan man misstänka att man just var ute efter förfasandet?

Sedan accelererade det med Skavlan. Jimmy "manglas" av Skavlan själv. Kritiken av Skavland blir därefter det mest lästa på SVT Opinions hemsida.
För att påvisa SD:s rasistiska sida visade man i "Skavlan" en av partiets valfilmer (som förövrigt aldrig visades i TV 4).

Kvinnor med allt utom ögonen beslöjade vill ha mer invandring och den ensamma svenska äldre kvinnan väljer höjda pensioner.... Delar av det svenska folket som redan är tyngda av sitt dåliga samvete gentemot EU-migranter och flyktingar, tyckte nog att den kampanjfilmen visade vad de själva varken törs prata om eller ens ha en känsla av - nämligen rädslan för att vi inte kan ta hand om alla flyktingar som kommer hit.


Allt började med Skavlan. - sedan dess har både flygstrejk och flygolyckor fått stå tillbaka för mediernas sjuka fixering vid SverigeDemokraterna och deras ungdomsförbund.

Vad hände med kritiskt tänkande?

Skulle gissa att alla osäkra väljare som ÄNNU inte röstat på SD men övervägt det av rent missnöje med Decemberöverenskommelsen nu tycker att "HEJA nu har SD ÄNTLIGEN gjort sig av med rötäggen".

Skulle tippa på en ökning med 1,5 procentenheter för SD enligt nästa v SIFO.

Jag tycker att det stinker.


DET ÄR JU VÅR - MAN FÅR GÅ IN MED SKORNA!

$
0
0



FAVORIT I REPRIS!




Citerar från Aftonbladets Kultursidor någon gång på nittiotalet. Detta briljanta poem skrevs av min lillasyster i unga år - hon har själv aldrig förstått vilken fantastisk stilist hon är.
Läs och känn vårens ljuvlighet i textradernas detaljrikedom!




Träskor, torr asfalt och cykel.

Fläckar på plyschbyxorna och smattran på cykeln var blå. Efter två dagar går den av i vecket.
Gummibandet runt handtaget och vit VM-hjälm. Bromsar man med tårna får man nya träskor.

Skrubbsår på knäna, grus i handflatorna.
Smutsiga gråtkinder och den vita toppluvan. Jag får inte köra över guppet.

Fotboll, Lindåsvallen och varmkorv. Flest varv runt planen på 45 minuter. Plopp eller Dajm, ett mål och de stora grabbarna på moped. Vem har en aning om slutresultatet?

Möbelangripna soffdynor och matsäck. Yxan man inte får röra och löven som ramlat.

Ormarna och stenarna och det torkade gräset. Våta knän, barr i skorna. Rivsår i ansiktet. Ganska mycket har rasat. Av nytt ris får man kåda på händerna
Tänk om det flyttat in ett vildsvin i kojan? Nån annan får gå in först.

Vitsippor, många, många. Vi trampar inte på nån men skaften blir för korta och det luktar grönt i händerna. Jag äter Igloo i vedstapeln och tappar halva mellan stockarna.
Man får inte klättra. Det är precis livsfarligt.

Motorsåg och ångor. Låter högt men trivsamt. En svettig pappa. Bensin och fågelsång. Av sågspånen gör vi gröt, det är fattigt i lekstugan.

Första fikan ute. Hallonsaft och Mariekex. Duralex och smulorna i glaset. Doppa är gott men man måste akta sig för bina. Dom är Hennings och sticks. Det gör inget att man spiller, jackan är röd och redan smutsig.

Man får gå in med skorna. Det är 31:or och dom är torra under.

ULRIKA MELIN-WAHLIN



Fotnot: Ja, jag är en mycket stolt storasyster!

Heja Zoella!

$
0
0



Citerar författaren Malin Persson-Giolito från hennes intressanta boksida i Amelia.

Zoe Sugg ("Zoella") är en youtuber (videobloggare). Sju miljoner tweens lyssnar på allt hon har att säga om smink och panikångest.

Förra veckan slog hennes romandebut "Girl online" Harry Potters försäljningsrekord i Storbrittanien. Blir Zoella hyllad för att hon får unga tjejer att släppa mobiltelefonen och börja läsa? (Jämför Zlatan-biografin).

Nej hon blir dissad för att ha använt spökskrivare (eh?) och skriva om ytliga saker (EH!?).
Vad har jag att säga om det? HEJA ZOELLA (och spökskrivaren)


Malin på twitter: @MalinPGiolito


Få se vilket förlag boken släpps på i Sverige!



EN FÖRLORAD GYMNASIEGENERATION

$
0
0




När jag gick i grundskolan, vilket var på sjuttiotalet, så fanns inga särkilda insatser för oss som av olika anledningar hade det svårt för oss. Svårigheterna kunde bero på klen begåvning, myror i brallan, dåliga lärare eller på grund av någon på den tiden inte specificerad diagnos.

De argaste av oss kunde placeras i en så kallad OBS-klass men såvitt jag minns det var det väl mest ett desperat försök att få bort killarna och tjejerna som slogs från de vanliga klasserna och ha dem under uppsikt.

Vad som också var fallet på min tid var att man fick de betyg man förtjänade. Hade man för hög frånvaro, uppvisade för dåligt resultat eller var körd i största allmänhet så lämnade man grundskolan med betyg som inte räckte till gymnasiet. Man kom inte in!
Tack gode Gud för det - hur ska en unge som halkat efter kanske från årskurs ett, ha den minsta möjlighet att hänga med i plugget på gymnasienivå?

Detta var på den tiden när inga skolor slogs om eleverna på grund av skolpengen, inga skolor bedömdes heller efter huruvida deras elever var godkända eller inte.
En lärare i dag både i gymnasiet och grundskolan sitter i en rävsax. Deras chefer, rektorerna, kommunernas skolchef, riskkapitalisterna eller vilka som nu "äger" skolan vill att varenda unge ska bli godkänd och helst vara bättre än så. För då slipper skolan hamna i någon slags lista över länets sämsta skolor, listor som helt och håller bygger på elevernas resultat.

Ett riktigt sinnessjukt förslag jag hörde ryktas om var att lärarna skulle få lön efter hur bra deras elever klarade sig. Jisses! Hur dumt får det bli?

Vet ni vilka som blir lidande av denna många gånger allt för optimistiska betygssättning?
Eleverna naturligtvis, som glatt börjar gymnasiet med tillförsikt och stora förhoppningar om att nu ska det bli ännu bättre.

Tjena!

Många av dem fattar ingenting och särskilt då inte i de ämnen där de fått extra stöd och hjälp men det har liksom inte gått ända in. Förstår ni vilken press de här ungarna har på sig?
Alla "vet" att man får inget jobb utan gymnasiet. Så var det inte heller på min tid, då fanns jobb även för de som aldrig lyckades bra i skolan.


I gymnasieåldern tillkommer också skoltrötthet, identitetskriser, nya miljöer, tonårsrevolter och en och annan förlorad vän. Det är jobbigt nog att vara tonåring utan att behöva slåss för sin framtid också.

Sossarna vill införa obligatorisk gymnasieutbildning - av alla ovan nämnda skäl är det ett helt sjukt korkat förslag.

Det värsta är att det är många som hoppar av gymnsiet och blir så kallade hemmasittare. En tom tillvaro vars dagar lätt kan fyllas med självdestruktivt beteende tillsammans med likasinnade. "Vi som varken jobbar eller pluggar" - snacka om stigmatiserande.

Ett kneg med i alla fall hyfsad lön och inget slags fas3-slaverie skulle kunna ge de här kidsen en mening med livet. En möjlighet att stå på egna ben.

Att duga!

De som har det svårt i gymnasiet men som kämpar på ändå - kan, om de lyckas få till betygen, se fram emot att börja på Högskolan och då en gång för alla inse att utbildningen inte var bra nog, högskolan kan man inte trixa sig igenom.

Med skolpeng och friskolor har i dagens samhälle annars snart nog alla skolor press på sig att vara bättre än de egentligen är, att ha gott renommé - att gå cheferna och elevernas föräldrar till mötes.

Vi måste hjälpa de här barnen redan från sexårs - på riktigt och kanske ska vi nöja oss med att de blir tillräckligt bra när de lämnar grundskolan?

Att börja yla om gymnasium för alla är vansinnigt med rådande betygssystem.

Vi håller på att skapa en förlorad generation.

Från Aftonbladet/TT

Startsidan / Senaste nytt / TT / Inrikes 2015-05-28

Stöd till särskilt begåvade elever
SKOLA. Skolverket presenterar i dag ett stödmaterial för att stötta särskilt begåvade elever.
I en artikel på DN Debatt konstateras att denna grupp - cirka 5 procent av alla elever - riskerar att fara illa i skolan och att de inte sällan uppfattas som stökiga och ointresserade.

I det forskningsbaserade stödmaterialet uppmanas exempelvis skolorna att fokusera på lärande snarare än prestation och att stödja dessa elevers socioemotionella utveckling.


SIN EGEN LYCKAS SMED

$
0
0

Jag tittar på statusuppdateringar på Facebook, på sådant som händer vänner från förr och nu och det känns som om det gått så bra för alla i livet och jag tycker förstås att alla förtjänar det bästa.

I min ålder ska man njuta av av sina minnen och ha någon att dela dem med. Man ska bo bra, ha god ekonomi, ett kul jobb, åka på häftiga dyra semestrar.

Eller åtminstone på någon slags semester, man ska göra roliga saker med sina vänner och man ska inte ha skaffat sig en massa djur man varken har råd med eller möjlighet att ta hand om till 100%.

Jag har haft mycket roligt på vägen, jag har fina minnen, underbara vänner och en fantastisk familj.

Men efter min senaste kraschlandning och nu levnadsnivå existensminimun - som föranletts av att jag fattat en rad felaktiga beslut och att en stalker drev mig till vanvettets gräns - så känns det som om jag aldrig kan resa mig igen.

Hur kan man sjabbla bort sitt enda liv så? Varför är min hjärna så bedräglig?

Det enda jag gjort som jag är 100 % stolt över är mina barn

Jag vet att jag är min egen lyckas smed - men jag är en usel smed.


MEDITERA MERA

$
0
0


Skam den som ger sej - en vän från förr som vill att jag ska sluta älta det jag ändå inte kan göra någonting åt - lära mig påverka det jag kan och ha förstånd att inse skillnaden som det heter i AA.

Han har tipsat om den här länken och faktum är att den meditativt och suggestivt faktiskt omprogrammerar hjärnan att tänka mer positivt. Och försöker få en att se det stora i det lilla typ. Men vare sig du tror på den här typen av meditation eller inte, så ska den enligt min vän fungera.

I kväll ser jag fram emot umgänge med mina gamla grannar. Allting kan ju bara bli bättre!

Prova gärna länken!


LEIF GW PERSSON ÄR VÄLDIGT MODIG!

$
0
0


Leif GW Persson får aldrig tyst i huvudet. Han mår dåligt av att vara nykter och dämpar ångesten med tabletter:
"Då stoppar jag i mig sådana där små vita tabletter, Sobril och allt vad de heter", säger han till tidningen Tara.

Man må tycka vad man vill om Leif GW Persson och hans buffliga lite macho framtoning som tangerar självgodhet. Men nu visar det sig att även han, som så många andra svenskar, lider av ångest. Och när han inte dricker alkohol döver han ångesten med lugnande tabletter.

Att våga prata om psykisk ohälsa, som jag med mina fördomar, trodde att Leif GW tyckte var lite fjolligt, är otroligt modigt.

Och hans ord kan betyda oerhört mycket för människor som lider i det tysta.

Men själv tror inte Leif att det han säger kommer att påverka omgivningens syn vare sig på honom eller andra som lider av psykisk ohälsa.

- "Om man mår dåligt psykiskt är det plötsligt ingen sjukdom. Det är som att man har fel på moralen. Det är omöjligt att försvara sig emot", säger Leif GW Persson i tidningen Tara.

Tack tidningen Tara för en utmärkt intervju - och tack Leif GW Persson för att du synliggjort och därmed ökat acceptansen för det svenska folkets själsliga skavanker.





Bilderna föreställer Leif GW Persson och hans parhäst i SVT Camilla Kvartoft i programmet "Veckans Brott". Leif är aktuell med boken "Bombmakaren och hans kvinna".


VEM SKA TRÖSTA MATTE OCH HUSSE?

$
0
0






Minns ni när man var yngre och gick i "göra slut eller inte göra slut" tankar?

Kompisarna sade att man skulle göra en lista med för och nackdelar - en med minus och en lista med vederbörandes plussidor. Om den ena listan blev längre än den andra - då visste man vad som skulle göras.

Var inte livet oförskämt enkelt när man var yngre?

Men, bortsett från det, om nu X fick flest minus på listan så gick man ju bra länge och drog på det i alla fall och våndades inför tanken på ensamhet och kanske skräcken för att ångra sig?

Jag personligen lider av sådan separationsångest att jag grinade när ena barnet gjorde slut med tjejen i fjärde klass.

Då kan ni ju föreställa er hur det var när jag funderade på att göra slut, det gick ju emot hela min personlighet.

Ofta slutade det med att jag funderade så länge på om jag glömt något som var på plussidan och om jag verkligen kunde leva utan X - att X hann göra slut flera gånger om. Och jag var naturligtvis helt förkrossad trots att vi både ville det.

Ingen logik bara känslopjunk "och vi som älskade varandra så mycket den första månaden" - tankar.

Just nu har jag liknande tankar och grav separationsångest därför att vi bestämt oss för att försöka omplacera ett av husdjuren. Jag vet att det är för djurets bästa - och det bästa för oss.

Men blotta tanken är fruktansvärt irriterande för tårkanalerna. Vi talar om en kvinna här som bröt samman när hon var sju år och hennes mamma lämnade tillbaka hennes marsvin till djuraffären.


En hundcoach jag såg på TV hävdade att en hund inte alls är bunden intill döden till sin ägare, dyker det upp en roligare matte eller husse som går längre promenader, leker oftare och har godare käk, så är hunden skitbra på att gå vidare.

Gott så!

Men vem ska trösta matte?

Utanförskap och brödraskap

$
0
0



Ett brödraskap formades snabbt, där vi hade skitkul och stöttade varandra. Det var en gemenskap få för uppleva även om den var destruktiv.

Vi samlades kring en fundamental känsla av utanförskap, att känna oss missförstådda. Och den känslan var som att slänga bensin på det som redan låg och glödde.

Man klev ur sig själv och blev kall för att slippa deala med sig själv och sina demoner. Det var inte bästa området att bo i men här var man trygg för här var man någon.



Tomas och Patrik från gruppen "Block 44" intervjuade i Amelia. Såsmåningom hittade de tillbaka till sig själva och till musiken.

KAN VI ÄNTLIGEN FÅ UPPRÄTTELSE NU?

$
0
0

Jag citerar

Detta har idag nått mig:

VALLENTUNA | Justitiekanslern väcker åtal mot en man som misstänks ha grovt förtalat journalisten Monica Antonsson. Antonsson, mest känd för boken "Mia - Sanningen om Gömda", ska ha förtalats via en sajt där hon bland annat utmålas som brottsling.

Jag vet inte hur det har sipprat ut och har bara följande kommentar eftersom jag hängs ut med namn:

Den åtalade mannen förtalar mig å det grövsta sedan fem år tillbaka i flera olika medier. Det har orsakat mig och min familj stora bestående skador. Jag har aldrig träffat mannen. Hans befängda påståenden saknar grund. Det ryker med andra ord om hans skrönor utan minsta lilla eld. Och frågan är, får man skriva vad som helst om folk?

Jag kommer inte att ytterligare kommentera ärendet förrän processen är över.
Tills vidare hänvisar jag därför till Justitiekanslern.


Om Monica Antonsson lyckas med detta har hon banat väg för till exempel mig. Till skillnad från henne stod jag inte ut med denne mans stalkning främst via Internet men också genom skadegörelse och genom att han hängde ut mig, mina vänner och min familj i utgivna böcker (!).
Jag försökte stänga ute denna man ur mitt liv för att inte förlora fotfästet helt och hållet. Orkade inte läsa vad han skrev på sin sajt och det han skickade till mina grannar och mina arbetsgivare. Orkade inte vara rädd dygnet runt, så jag köpte en vakthund och låtsades som om mannen inte fanns.

Det gjorde han tyvärr.


Det är enligt uppgift första gången på tio år som JK väcker åtal mot någon för förtal. Grovt dessutom.
Förra gången var det Persbrandt som väckte åtal mot en kvällstidning.



Jag är Monica Antonsson evigt tacksam - hennes fall kan bli ett prejudikat för alla som utsätts för så grovt förtal och stalkning att det förstör deras liv.

Och hur det än går - TACK för att du orkade kämpa!



För mer information monicaantonsson.blogspot.se (se länk under favvisar här bredvid)

SNOWDEN FÖRTJÄNAR FREDSPRIS

$
0
0

SNOWDEN FÖRTJÄNAR FREDSPRIS ISTÄLLET FÖR FÖRNEDRING


Skriver Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski i Söndagskrönikan den 8/11 2015 - briljant skrivet!

I tidningens Lördagsmagasin (7/11) gör Lena Sundström och Lotta Härdelin en djupgående intervju med hjälten Edward Snowden.

Han är en mycket modig person som förtjänar all respekt!


I över två år har Edward Snowden levt i exil i Moskva. USA borde ge sin visselblåsare en anständig möjlighet att återvända hem.

Under lång tid talades det om ”Robert i Paris” i en liten krets på Dagens Nyheters redaktion. Det var kodnamnet för visselblåsaren Edward Snowden, en av världens mest eftersökta män. Vi visste att DN:s Lena Sundström och Lotta Härdelin eventuellt skulle få intervjua honom i Moskva. Men det krävdes månader av hemliga telefonsamtal, krypterad mejlkorrespondens och stor försiktighet innan mötet kunde bli av.

Som journalist är det ofta en fördel att vara en aning naiv: det kan leda till bättre resultat. Men rapporterar man om staters hårda kärna är det också på sin plats att vara paranoid, i alla fall lite grann.

Du kan bli avlyssnad, du kan vara skuggad, du kan utsättas för trakasserier – och inte bara av säkerhetstjänster i diktaturer. Den brittiska tidningen The Guardian, som varit ledande i rapporteringen om Snowdens historiska läcka från den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA, har utsatts för mycket otäcka påtryckningar. Värst har angreppen varit från brittiska myndigheter, ja, ända från regeringsnivå. Det konstitutionella skyddet för pressens frihet är inte så starkt som många tycks tro.

När storebror känner sig hotad slår han till.

Det visste Edward Snowden innan han larmade om NSA:s metoder. Han valde ett liv på flykt för att kunna avslöja att USA övervakar sina egna medborgares samtal och meddelanden i en aldrig tidigare skådad omfattning.

”Det är klart jag har betalat ett pris. Jag kan inte åka hem”, säger Snowden i DN-intervjun.

När Edward Snowden år 2013 läckte blev utfallen mot honom extremt hårda. Han stämplades som ”landsförrädare” av utrikesminister John Kerry, konservativa kolumnister rasade.

I dag är tongångarna mer blandade. President Obama har nyanserat Kerrys kritik. Och den demokratiska presidentkandidaten Bernie Sanders har i debatt med Hillary Clinton till och med tagit Snowden i försvar. Som visselblåsare har han spelat en viktig roll för att sprida kunskap till det amerikanska folket om missförhållanden, konstaterade Sanders nyligen.

På vår sida om Atlanten är stödet ännu större. En majoritet i Europaparlamentet röstade i förra veckan igenom en resolution som ger Snowden det erkännande han förtjänar. EU:s medlemsländer uppmanas att lägga ned eventuella brottsanklagelser mot honom, garantera skydd mot att bli utlämnad och ge status som visselblåsare och försvarare av mänskliga rättigheter.

Tydligare än så kan det knappast bli, även om resolutionen inte är juridiskt bindande.

Men också symbolik är viktigt. Vem som betraktas som terrorist eller frihetskämpe, vem som ses som brottsling eller oppositionell, vem som beskrivs som landsförrädare eller visselblåsare har enorm betydelse.

Ofta kan gränserna vara flytande och behöva omvärderas över tid. Men i Edward Snowdens fall stod det tidigt klart att han gjort sitt land en stor tjänst genom att låta allmänheten få kännedom om allvarliga missförhållanden i statsapparaten.

Som en konsekvens av NSA-läckaget tillsatte president Obama en extern rådgivningspanel för att gå igenom anklagelserna. Dess slutsatser och omfattande rekommendationer kan läsas som svidande kritik mot säkerhetsmyndighetens arbete; i sig ett slags bekräftelse på att Snowden haft rätt.

Slutsatsen är inte att demokratiska stater ska upphöra att ta terrorhot på allvar. Men ändamålet kan inte automatiskt helga medlen. Och framför allt måste det finnas parlamentarisk förankring bakom säkerhetstjänsternas arbete. Medborgarna kan inte lämnas utanför, det måste finnas kontrollmekanismer och en tydlig maktbalans.

All makt korrumperar, och absolut övervakningsmakt har lite gemensamt med demokratin.

Det var detta som Edward Snowden påminde alla om. Hans agerande kan problematiseras; exakt var gränsen för en läcka ska dras är inte självklart. Stater har legitima säkerhetsbehov som kan skadas av öppenhet. Total transparens är inget eftersträvansvärt mål. Men i grunden gjorde Snowden rätt: han verkade med den amerikanska konstitutionens bästa för ögonen, i likhet med tidigare visselblåsare som Daniel Ellsberg (Pentagon papers) och Mark ”Deep Throat” Felt (Watergate).

I Ryssland, där han nu lever i exil, finns varken en fri press eller den maktbalans som kännetecknar den amerikanska demokratin. President Putin bedriver ett propagandakrig mot såväl sin egen befolkning som mot andra stater. Edward Snowden är i Kremls värld en tacksam trofé i det globala pr-arbetet – eller som Vladimir Putin uttryckt det: ”En oönskad julklapp”.

Är Snowden ett av Putins propagandaredskap? I så fall högst ofrivilligt. Några hyllningar till den ryska regimen har han aldrig gjort sig känd för. Vistelsen i Moskva är en konsekvens av att Snowden – bokstavligen – inte kan ta sig vidare i världen utan att riskera att bli utlämnad till USA. Han fastnade i Moskva under en mellanlandning och sökte asyl i 22 länder – men bara ett sa ja: Ryssland.

”Jag valde inte Ryssland”, säger Edward Snowden till DN:s Lena Sundström.

Situationen är ovärdig. Men skulden för det bär inte visselblåsaren utan de västliga demokratier som låtit Ryssland ikläda sig rollen som falsk beskyddare av mänskliga rättigheter.

USA kan göra slut på förnedringen och erbjuda Snowden någon form av amnesti. Det skulle i ett slag stärka den amerikanska demokratin.

Peter Wolodarski

VI KOMMER ALDRIG ATT SVIKA DEJ!

$
0
0






Käraste väninna - som jag aldrig träffat men haft kontakt med rörande både roliga men också väldigt tråkiga saker. Nu är det försent att träffas IRL.

Du var en vass skribent, suverän på datorer och mycket tongivande i kampen för kvinnors rättigheter. Av de gamla kollegorna på Tele2 kallas du hela WebSveriges mamma. "Du har lärt oss alla HTML, du lärde oss hur vi skulle uppträda, du lärde oss hantera troll, du...ja...du var den vi alla kunde prata med, skriver en av dem på din Facebooksida.

Ända tills ditt, mitt och några andra kvinnors liv förmörkades av stalkers och av intensivt hat från dessa på nätet, i bokform och rent fysiskt.
Du valde en annan karriärväg därför att en av dessa stalkers arbetade så intensivt med lögner och förtal att du liksom många andra av oss blev bannlysta hos olika arbetsgivare i den bransch du kunde så väl.

Nu är det min och de övriga kvinnornas sak att se till att ditt namn blir rentvått på Internet och att de förfärliga böcker vi hatas och hånas i - slutar spridas.

Du försökte med hjälp av polisen, åklagare, advokater - få rättvisa. Men än så länge har ingen hjälpt någon som blivit märkt av en stalker. Det är för jobbigt. Inte sällan vänder stalkern sin uppmärksamhet till advokaten, polisen eller tänkbara arbetsgivare. Eller mot den stalkades vänner och släktingar.

Du visste hur det kändes att vara paria.

Men du visste också (hoppas jag) att du var en förebild och ledstjärna för så många människor, du gjorde skillnad - grävde djupt hittade orättvisorna och de mörka krafterna och kämpade emot dem.

Trots att du bestraffades så hårt så verkade du envetet i det tysta för barn och kvinnors rätt.

Mina tankar går till din familj som du älskade så mycket och som du önskade skulle slippa märka av dem som söker förgöra oss.

Hav också förtröstan! En av oss har tappert kämpat och kanske kan hennes drivkraft hjälpa oss alla nu. Närmare rättvisa har vi inte varit under alla dessa år. Typiskt då att du lämnar oss. Men jag tror på ett liv efter detta och jag tror att du följer med i vad som händer var du än befinner dej.

Vi olyckssystrar måste hålla ihop - och inte ens döden skiljer oss åt.

Vi kommer inte att glömma dej - och vi kommer inte att svika dej!




ATT LÄSA EN BOK NÄR MAN HAR ADHD

Viewing all 193 articles
Browse latest View live