ALLA MINA KÄRA KUSINER

Jag har en nära vän som för många år sedan separerade från en av sina pojkvänner - men hans son, som i dag är tonåring, träffar hon fortfarande regelbundet. Så borde det vara i alla familjer.

Så bra är det inte för alla, och i vissa fall finns det blodsband fast det aldrig funnits någon nära kontakt. Många föräldrar och bonusföräldrar försvinner ur sina barns liv, så även andra "släktingar". Därför är det så oerhört skönt att man kan skapa nya relationer, som inte bygger på släktband, utan mer på känsla, vänskap och mental tillhörighet. Familjär samvaro utan släktskap.


Om jag förstått det hela rätt så har man i Frankrike slutat kalla varandra sysslingar och pysslingar och så vidare. Alla som är släkt är kort och gott kusiner. Tycker vi ska införa det när det gäller vännerna och extrafamiljen också.


När familj och släkt bor på annan ort är jag så ohyggligt tacksam över att det finns andra att fira högtider med. Att exempelvis julen firas hos vänner som är så nära att de känns som familjemedlemmar, är fantastiskt.

Så skapas nya traditioner.

Så träffas nya generationer och nya vänner.


Firade sonens födelsedag och saknaden och frånvaron av släkten kändes helt okej.
Någonstans fanns de med oss på distans och vi får spara kramarna tills nästa gång vi ses.

Vi firade med vår bonusfamilj. Där finns extramammor, systrar, bonuspappor, kusiner och bästisar. Allt man kan önska sig och lite till. Precis lika kärt och familjärt som på julafton.

Jag är en mycket lyckligt lottad kvinna.

Låt oss alla vara kusiner i en enda stor lycklig familj.