Jag hjärtar Rebecka och Fiona!
Jag hjärtar Rebecka och Fiona!
Bråket, som uppmärksammats av Nyheter24-krönikören Matilda Andersson, började med med att Katrin Zytomierska la upp en bild på sin tre månader gamla son Rambo med pojkens pung och rumpa i fokus, på sin blogg.
Detta fick Isabella "Blondinbella" Löwengrip att på sin blogg höja ett varningens finger för pedofiler och skriva:
"Hade det funnits bilder på mig med särade ben som bebis ute för åskådning på nätet hade jag tyckt att det var otroligt jobbigt. Hur kan du göra så som förälder? "
Katrin Zytomierska svarade snabbt i sin blogg under rubriken "Blondinbella får gå till en psykolog":
"Varför blir Blondinbella, och flera med henne, så upprörda över en bebispung? Vad är det för upplevelser i livet som har ärrat dessa människor?"
Hon avslutade sedan med: "Blondinbella ser ut som en gris och hennes unge också".
Den meningen raderades senare från bloggen, men den har ändå fått människor i hennes kommentarsfält att reagera starkt.
Nu väntar blogosfären på Blondinbellas svar. Om det inte är så att hon väljer att ignorara Katrin Zytomierskas påhopp
Mia Skäringer, 37, Kullavik: ”Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbelmoral att inte ens barnen tror på mig längre.”
Mia Skäringer, 37, Kullavik: ”Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbelmoral att inte ens barnen tror på mig längre.”
På min tv-produktion körde alla 5:2 och hotyoga. Innan var det LCHF, GI och personlig tränare. Fan tog den som åt potatis, pasta eller bröd!
Vad i hela friden gör hon? Vet hon inte. Att äta kolhydrater öppet är som att beställa en grogg på jobblunchen. Man framstår som oupplyst, bonnig och lite äcklig. Men en ihoprullad ostbit med smör inuti är helt okej att snaska på. Eller en påse babyostar i handväskan är också helrätt. Också en jävla massa bacon. Fettslamsor till förbannelse. Vad som händer med mina inre organ är fullkomligt irrelevant bara jag blir smal.
– Det är jättebra, säger hon med stora ögon som redan väger fyrtioåtta och går på tre hotyogapass i veckan och militärträning på helgerna.
– Jag gör inte detta för att bli smal, jag gör det för att cellerna förnyas.
Det är som om ingenting faller sig naturligt längre. Som om allt som gör mig till människa måste konstrueras fram.
Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbelmoral att inte ens barnen tror på mig längre.
Jag njuter av att se de små äta upp sin mat men plågas av samvete när jag själv äter upp på tallriken.
Jag säger till småtjejerna att de duger fint som de är i sina kroppar, att de inte ska noja, men nyper mig själv i fettvalkarna, suckar tungt och räknar kalorier hela dagen.
Fyrtio är det nya tjugo. Jag tänker inte ens på det längre, för mig är det är helt naturlig att jag som mamma har vitare tänder än mina barn. Det är pass och dieter och mindfullness. Kalendern är fullspäckad. Man ska bara bli bättre, snyggare, lugnare och viktigast av allt: smalare. Och allt kallas kontroll, medvetenhet och självförverkligande.
Osäkerhet och ängslighet förpackat i snygga små gulliga strategiboxar. Gör bara så här! Och jag står häpen med munnen öppen av beundran.
Kända vuxna fyrtioåriga mammor instagrammar om sina superkroppar och passar på att träna när de är mammalediga, springer med livmodern i ett litet stylish koppel tillsammans med joggingvagn och pt. Och i festklänningen på vimmelbilderna börjar ryggraden att synas.
Wow, vad smal hon har blivit!
De skriver böcker om hur underbart det är med löpning, om dieter och om sina viktresor. Jag köper boken och hoppas lyckas lika bra.
Vad jag inte vet är att de kanske drog det sista halmstrået. Att de passade på att släppa en bok så de inte skulle glömmas bort i mediebruset under sin mammaledighet, eller att de hade en fet kris och ville ha upprättelse. Att de sålde sin story utan de svåraste delarna.
Kanske fanns där ett olyckligt förhållande, en förnedring, kanske var hela boken en springtur ut ur ett äktenskap.
Inte svårt att till sist springa milen då.
Det har jag också gjort. Sprungit 1 000 mil i mina egna mockasiner. Och jag har aldrig varit så smal som då. Så olycklig som då. Så fanatisk och långt ifrån mig själv som då. Så vad är poängen?
Vissa kallar det hjärtats röst, andra magkänslan. Den inre kompassen. Riktmärkena för vad som passar just den människan jag är. Självklarheten jag föddes med men förlorade i min jämförelse med andra. I projektioner.
Magkänslan som jag inte hinner lyssna till längre. Som överröstats av ängslan för att inte jag ska vara och välja som de andra. Att jag ska stå onyttig, fet och ensam kvar på busshållplatsen.
Bäst att gå på den buss som redan är knökfull även om jag får stå upp hela vägen och inte ens kommer dit jag ska.
För vart ska jag? Vem är jag och vad är bra för just mig?
Vem fan har någon aning längre? Inte jag.
Hälsostress är det nya ordet. Och andefattighet.
Vi är snart bara kroppar som förlorat sin medvetenhet.
Dumhuvuden, tomburkar och falska stora leenden.
Som om livet bara består av träning och kost.
Att äta bra och röra på sig är något naturligt och grundläggande i att vara människa. Som att sova och skita.
Och att röra på sig mer än vad man stoppar i sig kommer alltid vara det som gäller om man inte vill bli fet. Det vet redan alla.
Världen behöver inte ett endaste tips eller en endaste diet till. Det förvillar bara människor som redan har det svårt med sina kroppar.
Och för den som redan har ett komplicerat förhållande till mat så kan jag lova att ytterligare en diet på sikt ger minst fem kilo plus på vågen. Och ännu mera ångest.
Det räcker nu. Alltså på riktigt. Jag hoppar av, jag har krånglat nog med mig själv. Och jag vet att jag ska hålla mig undan.
Den där knökfulla bussen går åt ängslans helvete.
Nu sätter jag mig på trottoaren och väntar in mig själv. Hon som springer där bakom med blodsmak i munnen.
Det är bara jag som hittar vägen hem
Debatten om strukturell rasism och vithetsnormer är djupt problematisk. Den saknar bredd, eftersom den bortser från hur etniskt svenska arbetarklassungdomar drabbas. Sverige behöver införa nolltolerans mot rasism i alla svenska skolor, skriver Robert Hannah och Simona Mohamsson (FP).
Vad är det värsta ni kan bli kallade? ”Svensk!” ropar gruppen på tio svenska grabbar med utländsk bakgrund samstämmigt. De fåtal etniskt svenska ungdomarna i hörnet av rummet tar inte ens notis. Detta är deras vardag i förorten: svennehora, svennebög, bonde, svennerasist, och jävla svenne. Ord som de dagligen får utstå. Det är nästan alltid samma situation när vi besöker svenska förortsskolor. Eleverna visar öppet sitt förakt mot vad de kallar svenskt.
I många skolmiljöer i utanförskapsområden har begreppet ”svensk” kommit att förknippas med något negativt som många ungdomar varken kan eller vill relatera till. På grund av att den svenska samhällsmodellen fortfarande är baserad på gårdagens industrisamhälle klarar den inte av att effektivt möta dagens samhällsutmaningar. Konsekvensen har blivit att det utvecklats parallella samhällen, så kallade utanförskapsområden.
Nelson Mandela brukade säga att ingen föds till att hata en annan person på grund av dennes hudfärg, bakgrund eller religion. Människor måste lära sig att hata. Utanförskap föder rasism. Två grundläggande orsaker till att ett agg mot svenskhet har utvecklats i förorter är dels den havererade bostadspolitiken, dels den diskriminerande arbetslagstiftningen. Dessa hinder stänger många förortsungdomar ute från den svenska gemenskapen, arbete och bostad. Känslan av utanförskap och hopplöshet tar de ut över de få etniskt svenska ungdomarna i klassrummet. Följden blir att dessa etniskt svenska ungdomar i sin tur känner sig utsatta och att även de upplever att samhället har glömt bort och svikit dem. Sverigedemokraterna lockar i dag tyvärr många nya väljare bland dessa ungdomar och deras föräldrar. Väljare som tyst knyter näven i byxfickan och röstar på SD, i stället för att göra sina röster hörda i klassrummen och i förorten. Utanförskap och segregation har lett till att det i många förorter skapats utbredda negativa attityder och myter om svenskhet. Många svenska förortsungdomar känner ingen samhörighet alls med svenskhet, utan likställer det med att vara kallhjärtad och mesig. Något som man vill markera avstånd ifrån. Vidare finns en attityd om att kvinnlig svenskhet är liktydigt med att vara lättfotad och sakna moral. Om en svensk tjej med utländsk bakgrund står upp för sina rättigheter och lever lika fritt som killar har hon i mångas ögon ”försvenskats”, vilket ses som förkastligt.
Den svenska bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken bär ett tungt ansvar för att unga i förorten börjat utveckla en negativ bild av det etniskt svenska, att de inte känner sig som en del av det svenska ”vi”-samhället utan som ”de andra”. När medelklassverige sätter upp kösystem för lägenheter med 25 års väntetid och ”sist-in först-ut” -regler på arbetsmarknaden är det framför allt unga i förorten som sållas bort. Hindren att komma in i det svenska samhället tornar upp sig som en mur. De tappar framtidshoppet. Så växer utanförskapet och i förlängningen rasism fram.
Nelson Mandela sa också att om man kan lära sig att hata, kan man också lära sig att älska andra, eftersom kärlek kommer mer naturligt till det mänskliga hjärtat. För att bryta utanförskapet och skapa ett svenskt samhälle med social rörlighet och utan rasism behövs en politik som gör att människor från utanförskapsområden ges möjlighet att göra klassresor och bostadskarriär. Det är nödvändigt att Sverige ställer om från en politik för gårdagens industrisamhälle till en politik för dagens nybyggarsamhälle. Där flit och hårt arbete ska löna sig och där alla bedöms utifrån sina kunskaper och sin medmänsklighet, och inte utifrån fullständigt irrelevanta saker som namn och hudfärg.
Den senaste tidens debatt om strukturell rasism, vithetsnormer och rasifiering som vänsterrörelsen driver är djupt problematisk. Den saknar bredd eftersom den helt bortser från hur etniskt svenska arbetarklassungdomar drabbas av rasism i bland annat förortsskolor. Man väljer att bortse från den rasism som dessa ungdomar drabbas av enbart eftersom de är vita och etniskt svenska. Detta fastän dessa ungdomar inte kommer från någon maktelit, utan oftast tvärtom från mindre bemedlade familjer. Debatten saknar även djup då debattörerna inte ger några som helst svar på hur man genom politiken kan bekämpa intolerans. Vänsterns fixering vid hudfärg och ras snarare befäster uppdelningen i ”vi” och ”de” och skapar ännu mer splittring. Utöver omställningen till ett nybyggarsamhälle behövs även en attitydförändring i svenska skolor, vilket inkluderar en nolltolerans mot rasism, mobbing och kränkningar av mänskliga rättigheter. I alla svenska skolor. Både i förorter som Hammarkullen och i medelklassområden som Örgryte. Både i staden och på landet. All rasism är rasism oavsett om den drabbar majoritetsbefolkningen eller minoritetsbefolkningen. Även rasismen som drabbar etniska svenskar måste bekämpas.
Robert Hannah, EU- och riksdagskandidat, Folkpartiet Göteborg
Simona Mohamsson, riksdagskandidat Folkpartiet Göteborg
Träskor, torr asfalt och cykel.
Fläckar på plyschbyxorna och smattran på cykeln var blå. Efter två dagar går den av i vecket.
Gummibandet runt handtaget och vit VM-hjälm. Bromsar man med tårna får man nya träskor.
Skrubbsår på knäna, grus i handflatorna.
Smutsiga gråtkinder och den vita toppluvan. Jag får inte köra över guppet.
Fotboll, Lindåsvallen och varmkorv. Flest varv runt planen på 45 minuter. Plopp eller Dajm, ett mål och de stora grabbarna på moped. Vem har en aning om slutresultatet?
Möbelangripna soffdynor och matsäck. Yxan man inte får röra och löven som ramlat.
Ormarna och stenarna och det torkade gräset. Våta knän, barr i skorna. Rivsår i ansiktet. Ganska mycket har rasat. Av nytt ris får man kåda på händerna
Tänk om det flyttat in ett vildsvin i kojan? Nån annan får gå in först.
Vitsippor, många, många. Vi trampar inte på nån men skaften blir för korta och det luktar grönt i händerna. Jag äter Igloo i vedstapeln och tappar halva mellan stockarna.
Man får inte klättra. Det är precis livsfarligt.
Motorsåg och ångor. Låter högt men trivsamt. En svettig pappa. Bensin och fågelsång. Av sågspånen gör vi gröt, det är fattigt i lekstugan.
Första fikan ute. Hallonsaft och Mariekex. Duralex och smulorna i glaset. Doppa är gott men man måste akta sig för bina. Dom är Hennings och sticks. Det gör inget att man spiller, jackan är röd och redan smutsig.
Man får gå in med skorna. Det är 31:or och dom är torra under.
ULRIKA MELIN
NU TACKAR OCKSÅ WILLYS NEJ TILL BURÄGG!
En vecka före påsk kan Djurens Rätt meddela att Axfoodkedjan Willys blir den senaste i raden av livsmedelsbutiker som säger nej till burägg. Sedan flera år tillbaka är Axfoods Hemköp och PrisXtra buräggsfria, liksom Lidl som slutade sälja burägg påsken 2013.
– Det här är ett mycket glädjande besked. Willys visar med det här beslutet att deras satsning på lågpris inte måste stå i konflikt med hänsyn till djuren. Det är beklämmande att jättarna ICA och Coop ännu inte har tagit samma beslut, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens Rätt.
Djurens Rätt har haft en dialog med Axfood och de andra kedjorna sedan 2008, då organisationen inledde en kampanj mot burhållning av hönor. Willys buräggsförsäljning har minskat kraftigt de senaste åren, och kommer alltså helt att upphöra under 2014. Även hos andra kedjor minskar försäljningen. År 2008 kom 30 procent av äggen på ICA:s centrallager från inburade hönor, i dag är den siffran nere på 7 procent.
En opinionsundersökning från 2013, utförd av Ipsos/Djurens Rätt, visade att endast 1 procent av konsumenterna vill ha ägg från hönor i burar. Att hönorna fått gå i frigående system eller att äggen är ekologiska är det som i undersökningen var viktigast för de flesta äggköpare, snarare än att äggen är så billiga som möjligt.
– Vi ser en snabb utveckling bort från burarna genom att konsumenter och kedjor som Willys tar det ansvar som politikerna inte tar när det gäller djurhållningen av värphönor, säger Camilla Björkbom.
Idag sitter omkring två miljoner hönor i bur i Sverige, av totalt omkring 6,5 miljoner. Djurens Rätt anser att all hållning av hönor för äggproduktion har allvarliga brister, men av dessa är burhållningen klart sämst.
Isglassen X-pop marknadsförs som en lekfull glass i regnbågens färger och med smattrande effekter. Den har flera smaker och toppen är överdragen med godis som poppar i munnen."
Men av de som köpt glasspinnen har många gjort helt andra associationer.
"Min dotter bet av toppen snabbt då det annars ser ut som man suger på en intim del som sen får sprakande effekt i munnen", skriver en mamma på Facebook.
I kommentarer på Facebook och Twitter omnämns den som en designmiss och glassen får smeknamn som "penisglassen" och "könssjukdomen".
”Tappade bakom en vagn”
I sitt första svar till mamman på Facebook är GB helt oförstående.
"Den liknelsen känns ganska långsökt. Vi har väldigt svårt att se att barn (som denna glass riktar sig till) skulle göra den liknelsen när vi genom tiderna har haft hundratals glassar som man med lite fantasi skulle kunna säga ser ut som något annat".
Svaret möts med nya frågor från en annan Facebookanvändare.
"Hur menar du? Är ni helt tappade bakom en vagn?! Ni har väl jobbat fram denna produkt? Är det ett gäng småfnittrande grabbar?! Man tar sig för pannan!! Hur tänkte ni??!".