Jag hjärtar Rebecka och Fiona!
Jag hjärtar Rebecka och Fiona!
↧
Rebecka och Fiona vill rädda Sverige!
Jag hjärtar Rebecka och Fiona!
↧
MADE BY CHINA
Från Dagens Media 27.2 2014 av journalisten Dante Thomsen:
"Made By Sweden"är årets hittills mest omtalade svenska reklamfilm. Nu går den ideella föreningen Supporting Human Rights In China till attack mot kampanjen.
"Made By Sweden" har tagits fram av Volvo Cars reklambyrå Forsman & Bodenfors och har till dags dato drygt 4,4 miljoner visningar på Youtube.
Kampanjen, där fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic bland annat jagar, badar i en isvak och kör en ny Volvo har blivit både risad och rosad.
Nu sågas kampanjen av den ideella föreningen Supporting Human Rights In China (SHRIC), som gjort en spoof på "Made By Sweden".
– När jag såg den här Volvo-filmen så kände jag på en gång att det är en sådan dubbelmoral i den. Volvo är kinesiskt sedan 2010 men bolaget vill fortfarande förknippas med Sverige och våra svenska värden och på något sätt kapa dem, säger SHRIC:s ordförande Petra Lindberg till Dagens Media.
Hon menar att Volvo både vill äta kakan och ha den kvar.
– De vill bara tjäna pengar och har samtidigt sålt ut alla värderingar som de påstår sig stå för. Den här reklamfilmen är falsk rak igenom. Volvo vill att deras varumärke ska symbolisera svenska värden, men hallå – det ju sålt, Volvo är kinesiskt! Det är inte okej att dupera människor på det här sättet.
SHRIC:s film, som döpts till "Made By China", har producerats av medlemmar i föreningen.
– Vi hoppas att vi ska få upp ögonen på dem som är helt begeistrade av Zlatan-filmen. De tycker att den är så häftig och cool men vi vill att de ska vakna upp och se den för vad det egentligen är, säger Petra Lindberg och fortsätter:
– Det här handlar inte om svenska värden. Det är ett kinesiskt bolag i en totalitär stat som "Made By Sweden" egentligen gör reklam för.
Hon hoppas också på att väcka Volvos uppmärksamhet.
– Det är inte okej att kapa svenska värden på det här sättet när man vet vilka brott mot de mänskliga rättigheterna som begås i Kina.
Petra Lindberg tillägger:
– Vårt mål är inte att kasta ägg på någon eller att reta upp någon. Vi vill sprida kunskap och visa att grymheterna som händer i Kina är på allvar – och att det är mycket värre än vad folk tror.
Bjarne Darwall är pr- och informationschef på Volvo Cars:
– Volvo grundades i Sverige 1927. Vi har både vår bas och större delen av vår utveckling och produktion här. Av våra totalt 23 000 anställda är 15 000 anställda i Sverige. Vårt varumärke står tryggt på svensk mark och det vill vi förmedla med den här reklamfilmen, säger han till Dagens Media och fortsätter:
– Att säga att vi skulle ägas av Kina låter lite märkligt för i själva verket handlar det ju om en privat entreprenör.
Bjarne Darwall säger också att Volvos inställning naturligtvis är att alla organisationer, företag och stater ska respektera mänskliga rättigheter.
– Vi finns i Kina långsiktigt och tror att vi på så sätt har bättre möjlighet att påverka utvecklingen i landet i en positiv riktning.
SHRIC säger att ni duperar tittarna, vad säger du om det?
– Det inget konstigt att företag har globala ägarstrukturer, men vi är ett bolag som står tryggt i Sverige.
↧
↧
Bara idioter visar nakna barn på Internet
Tidningen Resumé berättar att ett bloggbråk uppstått mellan Isabella Löwengrip och Katrin Zytomierska. Isabella har naturligtvis rätt. Det är otroligt korkat att visa sina nakna barn på Internet - Katrin borde veta det alla vet: Pedofiler går igång på alla barn - till och med i blöjreklämen undviker man att visa särskilt mycket naken hud av den anledningen. Både Katrin och hennes make Bingo måste vara medvetna om det. Dax att sätta ner foten Bingo!
Citerar från tidningen Resumé och reportern Krister Berntsson.
Bråket, som uppmärksammats av Nyheter24-krönikören Matilda Andersson, började med med att Katrin Zytomierska la upp en bild på sin tre månader gamla son Rambo med pojkens pung och rumpa i fokus, på sin blogg.
Detta fick Isabella "Blondinbella" Löwengrip att på sin blogg höja ett varningens finger för pedofiler och skriva:
"Hade det funnits bilder på mig med särade ben som bebis ute för åskådning på nätet hade jag tyckt att det var otroligt jobbigt. Hur kan du göra så som förälder? "
Katrin Zytomierska svarade snabbt i sin blogg under rubriken "Blondinbella får gå till en psykolog":
"Varför blir Blondinbella, och flera med henne, så upprörda över en bebispung? Vad är det för upplevelser i livet som har ärrat dessa människor?"
Hon avslutade sedan med: "Blondinbella ser ut som en gris och hennes unge också".
Den meningen raderades senare från bloggen, men den har ändå fått människor i hennes kommentarsfält att reagera starkt.
Nu väntar blogosfären på Blondinbellas svar. Om det inte är så att hon väljer att ignorara Katrin Zytomierskas påhopp
↧
NU RÄCKER DET!
Mia Skäringer har behandlats som gick hon maffians ärenden, eller var Kungahusets förlängda arm för högre apanage.
Misstrodd och bespottad för en av de bästa debattartiklarna som Aftonbladet publicerat någonsin. En debattartikel som slog delningsrekord dessutom. Gissa om många känner både med och för Mia Skäringer. Vi känner ju igen oss så oerhört i det hon skriver.
Vad spelar det för roll om hon har fått ett uppdrag som består i att vara ett ansikte utåt för Provida - det är ju inte något gift vi talar om, eller något som kan orsaka miljöförstöring.
Inlägget är ju så mycket Mia så det finns inte på kartan att det skulle vara någon slags reklamkonspiration. Det vet alla och envar som följt Mia SKäringers karriär genom åren.
Publicerar här debattartikeln i sin helhet - den som så till den milda grad hetsat upp kultureliten att man undrar om ett mord begåtts - allt medan det stundar krig i Ukraina, Romer svälter ihjäl på våra gator och torg - och knappt en enda svensk unge klarade nationella provet i Historia.
Nu räcker det!
AFTONBLADET DEBATT 7/3 2014
Det sista vi behöver är ännu ett diettips
Mia Skäringer: Nu räcker det – jag har krånglat klart med min kropp
Mia Skäringer, 37, Kullavik: ”Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbelmoral att inte ens barnen tror på mig längre.”
Mia Skäringer, 37, Kullavik: ”Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbelmoral att inte ens barnen tror på mig längre.”
På min tv-produktion körde alla 5:2 och hotyoga. Innan var det LCHF, GI och personlig tränare. Fan tog den som åt potatis, pasta eller bröd!
Vad i hela friden gör hon? Vet hon inte. Att äta kolhydrater öppet är som att beställa en grogg på jobblunchen. Man framstår som oupplyst, bonnig och lite äcklig. Men en ihoprullad ostbit med smör inuti är helt okej att snaska på. Eller en påse babyostar i handväskan är också helrätt. Också en jävla massa bacon. Fettslamsor till förbannelse. Vad som händer med mina inre organ är fullkomligt irrelevant bara jag blir smal.
– Det är jättebra, säger hon med stora ögon som redan väger fyrtioåtta och går på tre hotyogapass i veckan och militärträning på helgerna.
– Jag gör inte detta för att bli smal, jag gör det för att cellerna förnyas.
Det är som om ingenting faller sig naturligt längre. Som om allt som gör mig till människa måste konstrueras fram.
Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbelmoral att inte ens barnen tror på mig längre.
Jag njuter av att se de små äta upp sin mat men plågas av samvete när jag själv äter upp på tallriken.
Jag säger till småtjejerna att de duger fint som de är i sina kroppar, att de inte ska noja, men nyper mig själv i fettvalkarna, suckar tungt och räknar kalorier hela dagen.
Fyrtio är det nya tjugo. Jag tänker inte ens på det längre, för mig är det är helt naturlig att jag som mamma har vitare tänder än mina barn. Det är pass och dieter och mindfullness. Kalendern är fullspäckad. Man ska bara bli bättre, snyggare, lugnare och viktigast av allt: smalare. Och allt kallas kontroll, medvetenhet och självförverkligande.
Osäkerhet och ängslighet förpackat i snygga små gulliga strategiboxar. Gör bara så här! Och jag står häpen med munnen öppen av beundran.
Kända vuxna fyrtioåriga mammor instagrammar om sina superkroppar och passar på att träna när de är mammalediga, springer med livmodern i ett litet stylish koppel tillsammans med joggingvagn och pt. Och i festklänningen på vimmelbilderna börjar ryggraden att synas.
Wow, vad smal hon har blivit!
De skriver böcker om hur underbart det är med löpning, om dieter och om sina viktresor. Jag köper boken och hoppas lyckas lika bra.
Vad jag inte vet är att de kanske drog det sista halmstrået. Att de passade på att släppa en bok så de inte skulle glömmas bort i mediebruset under sin mammaledighet, eller att de hade en fet kris och ville ha upprättelse. Att de sålde sin story utan de svåraste delarna.
Kanske fanns där ett olyckligt förhållande, en förnedring, kanske var hela boken en springtur ut ur ett äktenskap.
Inte svårt att till sist springa milen då.
Det har jag också gjort. Sprungit 1 000 mil i mina egna mockasiner. Och jag har aldrig varit så smal som då. Så olycklig som då. Så fanatisk och långt ifrån mig själv som då. Så vad är poängen?
Vissa kallar det hjärtats röst, andra magkänslan. Den inre kompassen. Riktmärkena för vad som passar just den människan jag är. Självklarheten jag föddes med men förlorade i min jämförelse med andra. I projektioner.
Magkänslan som jag inte hinner lyssna till längre. Som överröstats av ängslan för att inte jag ska vara och välja som de andra. Att jag ska stå onyttig, fet och ensam kvar på busshållplatsen.
Bäst att gå på den buss som redan är knökfull även om jag får stå upp hela vägen och inte ens kommer dit jag ska.
För vart ska jag? Vem är jag och vad är bra för just mig?
Vem fan har någon aning längre? Inte jag.
Hälsostress är det nya ordet. Och andefattighet.
Vi är snart bara kroppar som förlorat sin medvetenhet.
Dumhuvuden, tomburkar och falska stora leenden.
Som om livet bara består av träning och kost.
Att äta bra och röra på sig är något naturligt och grundläggande i att vara människa. Som att sova och skita.
Och att röra på sig mer än vad man stoppar i sig kommer alltid vara det som gäller om man inte vill bli fet. Det vet redan alla.
Världen behöver inte ett endaste tips eller en endaste diet till. Det förvillar bara människor som redan har det svårt med sina kroppar.
Och för den som redan har ett komplicerat förhållande till mat så kan jag lova att ytterligare en diet på sikt ger minst fem kilo plus på vågen. Och ännu mera ångest.
Det räcker nu. Alltså på riktigt. Jag hoppar av, jag har krånglat nog med mig själv. Och jag vet att jag ska hålla mig undan.
Den där knökfulla bussen går åt ängslans helvete.
Nu sätter jag mig på trottoaren och väntar in mig själv. Hon som springer där bakom med blodsmak i munnen.
Det är bara jag som hittar vägen hem
Mia Skäringer
↧
ÄVEN ETNISKA SVENSKAR UTSÄTTS FÖR RASISM
Precis så här är det - de som säger något annat har inte satt sin fot i en svensk förort.
DAGENS NYHETERS DEBATTSIDA MÅNDAGEN DEN 17 MARS
Debatten om strukturell rasism och vithetsnormer är djupt problematisk. Den saknar bredd, eftersom den bortser från hur etniskt svenska arbetarklassungdomar drabbas. Sverige behöver införa nolltolerans mot rasism i alla svenska skolor, skriver Robert Hannah och Simona Mohamsson (FP).
Vad är det värsta ni kan bli kallade? ”Svensk!” ropar gruppen på tio svenska grabbar med utländsk bakgrund samstämmigt. De fåtal etniskt svenska ungdomarna i hörnet av rummet tar inte ens notis. Detta är deras vardag i förorten: svennehora, svennebög, bonde, svennerasist, och jävla svenne. Ord som de dagligen får utstå. Det är nästan alltid samma situation när vi besöker svenska förortsskolor. Eleverna visar öppet sitt förakt mot vad de kallar svenskt.
I många skolmiljöer i utanförskapsområden har begreppet ”svensk” kommit att förknippas med något negativt som många ungdomar varken kan eller vill relatera till. På grund av att den svenska samhällsmodellen fortfarande är baserad på gårdagens industrisamhälle klarar den inte av att effektivt möta dagens samhällsutmaningar. Konsekvensen har blivit att det utvecklats parallella samhällen, så kallade utanförskapsområden.
Nelson Mandela brukade säga att ingen föds till att hata en annan person på grund av dennes hudfärg, bakgrund eller religion. Människor måste lära sig att hata. Utanförskap föder rasism. Två grundläggande orsaker till att ett agg mot svenskhet har utvecklats i förorter är dels den havererade bostadspolitiken, dels den diskriminerande arbetslagstiftningen. Dessa hinder stänger många förortsungdomar ute från den svenska gemenskapen, arbete och bostad. Känslan av utanförskap och hopplöshet tar de ut över de få etniskt svenska ungdomarna i klassrummet. Följden blir att dessa etniskt svenska ungdomar i sin tur känner sig utsatta och att även de upplever att samhället har glömt bort och svikit dem. Sverigedemokraterna lockar i dag tyvärr många nya väljare bland dessa ungdomar och deras föräldrar. Väljare som tyst knyter näven i byxfickan och röstar på SD, i stället för att göra sina röster hörda i klassrummen och i förorten. Utanförskap och segregation har lett till att det i många förorter skapats utbredda negativa attityder och myter om svenskhet. Många svenska förortsungdomar känner ingen samhörighet alls med svenskhet, utan likställer det med att vara kallhjärtad och mesig. Något som man vill markera avstånd ifrån. Vidare finns en attityd om att kvinnlig svenskhet är liktydigt med att vara lättfotad och sakna moral. Om en svensk tjej med utländsk bakgrund står upp för sina rättigheter och lever lika fritt som killar har hon i mångas ögon ”försvenskats”, vilket ses som förkastligt.
Den svenska bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken bär ett tungt ansvar för att unga i förorten börjat utveckla en negativ bild av det etniskt svenska, att de inte känner sig som en del av det svenska ”vi”-samhället utan som ”de andra”. När medelklassverige sätter upp kösystem för lägenheter med 25 års väntetid och ”sist-in först-ut” -regler på arbetsmarknaden är det framför allt unga i förorten som sållas bort. Hindren att komma in i det svenska samhället tornar upp sig som en mur. De tappar framtidshoppet. Så växer utanförskapet och i förlängningen rasism fram.
Nelson Mandela sa också att om man kan lära sig att hata, kan man också lära sig att älska andra, eftersom kärlek kommer mer naturligt till det mänskliga hjärtat. För att bryta utanförskapet och skapa ett svenskt samhälle med social rörlighet och utan rasism behövs en politik som gör att människor från utanförskapsområden ges möjlighet att göra klassresor och bostadskarriär. Det är nödvändigt att Sverige ställer om från en politik för gårdagens industrisamhälle till en politik för dagens nybyggarsamhälle. Där flit och hårt arbete ska löna sig och där alla bedöms utifrån sina kunskaper och sin medmänsklighet, och inte utifrån fullständigt irrelevanta saker som namn och hudfärg.
Den senaste tidens debatt om strukturell rasism, vithetsnormer och rasifiering som vänsterrörelsen driver är djupt problematisk. Den saknar bredd eftersom den helt bortser från hur etniskt svenska arbetarklassungdomar drabbas av rasism i bland annat förortsskolor. Man väljer att bortse från den rasism som dessa ungdomar drabbas av enbart eftersom de är vita och etniskt svenska. Detta fastän dessa ungdomar inte kommer från någon maktelit, utan oftast tvärtom från mindre bemedlade familjer. Debatten saknar även djup då debattörerna inte ger några som helst svar på hur man genom politiken kan bekämpa intolerans. Vänsterns fixering vid hudfärg och ras snarare befäster uppdelningen i ”vi” och ”de” och skapar ännu mer splittring. Utöver omställningen till ett nybyggarsamhälle behövs även en attitydförändring i svenska skolor, vilket inkluderar en nolltolerans mot rasism, mobbing och kränkningar av mänskliga rättigheter. I alla svenska skolor. Både i förorter som Hammarkullen och i medelklassområden som Örgryte. Både i staden och på landet. All rasism är rasism oavsett om den drabbar majoritetsbefolkningen eller minoritetsbefolkningen. Även rasismen som drabbar etniska svenskar måste bekämpas.
Robert Hannah, EU- och riksdagskandidat, Folkpartiet Göteborg
Simona Mohamsson, riksdagskandidat Folkpartiet Göteborg
↧
↧
TANT VAR JU MED OCH BYGGDE UPP DET HÄR LANDET
Jag har kommit i den åldern nu att jag sover när mina vänner är på krogen - och vaknar innan de kommer hem därifrån.
Ljudet av fågelkvitter är numera det vackraste jag vet - till och med bättre än en låt med Black Sabbath.
Jag tittar på TV-program jag aldrig sett tidigare - som nyheter och väder till exempel. Jag tycker också att "Talang" på TV 3 är ett trevligt program och jag och min granne Rutan (som passerat 80) följer båda slaviskt dramaserien "Tjockare än vatten" på SVT.
Vad som också är en besk sanning är att jag kommit upp i de år då artiga ungdomar erbjuder mig sin sittplats på tunnelbanan. Det var okej när man var gravid - men nu liksom? Hur gammal är jag och hur extremt gammal ser jag ut att egentligen vara?
Jag minns ju själv hur det var i de tidiga tonåren när man betraktade alla över 25 som lastgamla och sjukt mossiga.
När jag var omkring 45 och på besök i city irrade jag bort mig på söder någonstans och frågade en ungdom efter vägen till närmaste tunnelbanenedgång.
Han inte bara talade om hur jag skulle gå - han följde med - och försökte nästan ta mig under armen som borde jag ledas fram - kanske var jag på rymmen från hemmet?
- Tack, det var ju jätteschysst av dej att följa med men jag klarar mig själv nu, sade jag till ynglingen som borde ha varit runt de 20.
- Jamen det är ju självklart, tant var ju med och byggde upp det här landet, svarade han.
Om jag bara hade orkat lyfta benet så högt hade jag sparkat den hjälpsamme mycket hårt på ett väldigt känsligt ställe.
För övrigt ser jag fram emot Robert Aschbergs nya program på TV 3. "Trolljägarna" - som ska handla om näthatare. Jag hoppas att Agneta Syrén som var med i "Stalkers" och skrivit ett antal mycket bra böcker om stalkning - ingår i redaktionen även i detta program.
Den 1 april alltså på TV 3
Vänliga hälsningar från Tant Annika
↧
Det stora vemodet rullar in
Jag vet inte hur det ser ut i resten av Svedala men här i Stockholm har våren ännu en gång motats tillbaka av isande kalla vintervindar. Jag är vindpinad - jag är deppig. Finns det någon bättre sång än Monica Törnells "Vintersaga" - för att uttrycka att det är då som det stora vemodet rullar in?
↧
DET ÄR JU VÅR, MAN FÅR GÅ IN MED SKORNA
Citerar från Aftonbladet Kultur någon gång på nittiotalet. Detta briljanta poem skrevs av min lillasyster i unga år - hon har själv aldrig förstått vilken fantastisk stilist hon är.
Läs och känn vårens ljuvlighet i textradernas detaljrikedom!
Träskor, torr asfalt och cykel.
Fläckar på plyschbyxorna och smattran på cykeln var blå. Efter två dagar går den av i vecket.
Gummibandet runt handtaget och vit VM-hjälm. Bromsar man med tårna får man nya träskor.
Skrubbsår på knäna, grus i handflatorna.
Smutsiga gråtkinder och den vita toppluvan. Jag får inte köra över guppet.
Fotboll, Lindåsvallen och varmkorv. Flest varv runt planen på 45 minuter. Plopp eller Dajm, ett mål och de stora grabbarna på moped. Vem har en aning om slutresultatet?
Möbelangripna soffdynor och matsäck. Yxan man inte får röra och löven som ramlat.
Ormarna och stenarna och det torkade gräset. Våta knän, barr i skorna. Rivsår i ansiktet. Ganska mycket har rasat. Av nytt ris får man kåda på händerna
Tänk om det flyttat in ett vildsvin i kojan? Nån annan får gå in först.
Vitsippor, många, många. Vi trampar inte på nån men skaften blir för korta och det luktar grönt i händerna. Jag äter Igloo i vedstapeln och tappar halva mellan stockarna.
Man får inte klättra. Det är precis livsfarligt.
Motorsåg och ångor. Låter högt men trivsamt. En svettig pappa. Bensin och fågelsång. Av sågspånen gör vi gröt, det är fattigt i lekstugan.
Första fikan ute. Hallonsaft och Mariekex. Duralex och smulorna i glaset. Doppa är gott men man måste akta sig för bina. Dom är Hennings och sticks. Det gör inget att man spiller, jackan är röd och redan smutsig.
Man får gå in med skorna. Det är 31:or och dom är torra under.
ULRIKA MELIN
Fotnot: Ja, jag är en mycket stolt storasyster!
↧
SLÄPP HÖNORNA LOSS DET ÄR VÅR!
(TACK BJÖRNBRUM.BLOGSPOT.COM FÖR LÅN AV DEN UNDERBARA BILDEN)
DJURENS RÄTT och vi konsumenter har vunnit ännu en seger.
Citerar från Djurens Rätt hemsida
NU TACKAR OCKSÅ WILLYS NEJ TILL BURÄGG!
En vecka före påsk kan Djurens Rätt meddela att Axfoodkedjan Willys blir den senaste i raden av livsmedelsbutiker som säger nej till burägg. Sedan flera år tillbaka är Axfoods Hemköp och PrisXtra buräggsfria, liksom Lidl som slutade sälja burägg påsken 2013.
– Det här är ett mycket glädjande besked. Willys visar med det här beslutet att deras satsning på lågpris inte måste stå i konflikt med hänsyn till djuren. Det är beklämmande att jättarna ICA och Coop ännu inte har tagit samma beslut, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens Rätt.
Djurens Rätt har haft en dialog med Axfood och de andra kedjorna sedan 2008, då organisationen inledde en kampanj mot burhållning av hönor. Willys buräggsförsäljning har minskat kraftigt de senaste åren, och kommer alltså helt att upphöra under 2014. Även hos andra kedjor minskar försäljningen. År 2008 kom 30 procent av äggen på ICA:s centrallager från inburade hönor, i dag är den siffran nere på 7 procent.
En opinionsundersökning från 2013, utförd av Ipsos/Djurens Rätt, visade att endast 1 procent av konsumenterna vill ha ägg från hönor i burar. Att hönorna fått gå i frigående system eller att äggen är ekologiska är det som i undersökningen var viktigast för de flesta äggköpare, snarare än att äggen är så billiga som möjligt.
– Vi ser en snabb utveckling bort från burarna genom att konsumenter och kedjor som Willys tar det ansvar som politikerna inte tar när det gäller djurhållningen av värphönor, säger Camilla Björkbom.
Idag sitter omkring två miljoner hönor i bur i Sverige, av totalt omkring 6,5 miljoner. Djurens Rätt anser att all hållning av hönor för äggproduktion har allvarliga brister, men av dessa är burhållningen klart sämst.
VAD VÄNTAR EGENTLIGEN ICA OCH COOP PÅ?
En alert bloggläsare har via kommentarsfältet visat att nu även Coop väljer den sida som vill att ägg ska komma från höns som har någon slags frihet under livet. Så uppdatering:
Vad väntar egentligen ICA på?
↧
↧
SNÄLLA FREDRIK STEEN HJÄLP OSS!
ÖPPET BREV TILL HUNDCOACHEN FREDRIK STEEN
Bäste Fredrik!
Vi har kanske Sveriges bästa vakthund - och vi vågar inte träffa folk längre!
Vår tik Tyra tycker illa om både andra hundar och andra människor, ju mindre människorna är - desto argare blir hon på dem.
Ja, vi vet att hon egentligen är rädd, särskilt för små barn - men rädda hundar är farliga och jag och sonen är väldigt låsta numera.
Vi vågar inte släppa in barn i vårt hem och varje gång det ska komma "främmande" vuxna gäster är, i alla fall jag, mycket skärrad och vill helst hon ska ha munkorg på sig.
Vi hälsar inte på hemma hos folk och vi åker inte kommunalt med henne.
Trots att jag och sonen denna gång vi skaffade hund tittade på filmer av dej och andra experter - läste dina böcker och så vidare, lyckades vi, allra helst jag, göra flera fatala misstag.
I teorin var allt så enkelt.
Misstag nr 1: Vi köpte vår hund på Blocket - utan att egentligen veta någonting om pappan som är labrador eller mamman som är Chow-Chow. Vi träffade ju dock mamman och hon verkade helt okej. Vi föll för att hon var så fruktansvärt gullig, en svart ulltuss som charmade alla. Som liten fick hon ju vara lös mycket - för en valp följer ju sina ledare, men ju äldre hon blev desto mer vaknade jaktinstinkterna till liv. Ekorrar, harar, råddjur, hon blir som tokig.
Misstag nr 2: Medan hon ännu var späd valp hade vi på trång yta besök av släktingar med småbarn och en egen hund. Vi bodde trångt, det var kaotiskt och vi tillät barnen att "leka" ganska hårdhänt med Tyra. Då var hon ännu så liten att hon faktiskt inte ens borde ha träffat nya människor.
Misstag 3: Flera gånger slet hon sig faktiskt lös under promenader, eller så rymde hon från rastgårdar, hon har dräpt två harar och en gång blev hon påkörd av en bil. Det slutade dessbättre lyckligt - ingenting brutet men en kort tid efter "rehab" fastnade hon med tassen och fick operera bort en klo under mycket vånda och stor smärta. Efter de händelserna var hon sig inte lik. Vad som kan sägas till hennes fördel är att hon alltid kom tillbaka när hon "sprungit av sej", de gånger hon rymde. Idag har vi koppel som hon inte kan ta sig ur.
Misstag 4: Vi bodde tidigare i en lägenhet med uteplats - med många, många gångtrafikanter och festande människor som passerade. Tyra bodde ju mer eller mindre därute och vaktade stenhårt - särskilt sommartid. Till saken hör att vi, eller jag, har en stalker efter mej - så på många sätt var det bra att hon markerade när någon kom för nära staketet. I dag har vi lämnat uteplatsen och hon är inte riktigt lika nervös längre.
Misstag 5: Vi har inte socialiserat henne, inte åkt tunnelbana eller buss och de gånger hon utsätts för "mycket folk"är hon på helspänn. Hon är överlag en mycket stressad hund. I dag kan ingen komma nära vare sig mej eller sonen när vi är på hundpromenad - då gör hon sig redo att attackera. Vi tror båda två att det är oss hon vaktar. De gånger hon stack och var lös så var hon aldrig intresserad av vare sig små eller stora människor -hon jagade "bara" vilt. Men om jag eller sonen började prata med någon kom hon tillbaka ganska snabbt.
Hon vill beskydda oss tror vi. Hon har ännu inte bitit någon människa men väl markerat både mot oss när vi försökt klippa hennes klor, mot veterinärer och mot barn och vuxna som försökt klappa henne eller bara kommit för nära.
Misstag 6: Vår högt älskade hund skäller väldigt lite - vi inbillar oss dock att det gör henne farligare för både andra hundar och människor. Hon har järnkoll hela tiden - därför önskar vi nästan att hon skällt mer och morrat mindre från långt ner i strupen.
Vi lever på existensminimum av olika skäl och har inte råd att anlita en hundcoach.¨
Snälla Fredrik - kan du hjälpa oss ändå? Eller tror du vi måste avliva henne?
Tyras matte Annika
↧
EN MUSIKKÅR I TRÄDGÅRDEN
Förra valborg var det blott två personer som såg musikkåren spela in våren i det lilla samhället Lindås, strax utanför Emmaboda i Småland.
Så i år kom musikkåren hem till sina "fans" min bonuspappa Janne och hans fru Ingrid.
I bakgrunden skymtar den trädgård jag och min lillasyster Ulrika hade förmånen att få leka i som barn.
Enastående vackert! Enastående coolt!
↧
CONCHITA WURST ÄR FRÄLSAREN!
(FOTO: AFTONBLADET)
Jag inser att miljoner skrivit det före mig - men det tål att upprepas. Österrikes seger var det bästa som hänt Eurovision Song Contest - kanske någonsin - och det bästa som hänt Europa på mycket, mycket länge.
Conchita Wurst var redan före sin seger en legendar - nu är hon frälsaren i ett Europa som desperat söker kärlek, mänsklighet, jämliket, frihet och hopp!
↧
GULDMUNKEN OCH CELIBATISTERNA
Som hedersledamot i Celibatisterna blir jag mycket upprörd över att höra hur lättvindligt, för att inte säga lättfotat, premier för avhållsamhet delas ut, utan vare sig eftertanke eller proportion till det lidande, eller möjligen den glädje som Celibatisten får uppleva.
Det har kommit till min kännedom att guldmunken delas ut efter endast två års umbäranden, eller möjligen glädjeyttringar. Två år! Hallå! Vad är det en mer än en fis i rymden? Här talar vi Guld - nu får ni väl hejda er ni otrogna Celibatister.
För att överhuvudtaget få bli medlem i Celibatisterna krävs minst två års celibat - det säger ju sig självt och ligger liksom i sakens natur att man inte då kan komma att få priser eller utmärkelser....Trams! Möjligen skulle man kunna tänka sig en liten, liten Lädernunna som uppmuntran.
Här är den korrekta prislistan
15 år eller mer: Platinamunken (samt ständigt medlemskap i Celibisterna)
10 år eller mer: Guldmunken
Fem år eller mer: Silvermunken
Tre år eller mer: Bronsmunken
Två år - här blir ni medlemmar i Celibatisterna och kan glädjas åt många "Hallelujahmoments" - dock ej av sexuell natur.
Fotnot: Den som bryter sin avhållsamhet mister medlemsskapet i Celibatisterna och kan tvingas att återlämna sin munk - oavsett(ädel-)metall.
↧
↧
ARBETSLÖSHET, ENSAMHET OCH FATTIGDOM GÖDER HÖGEREXTREMISTERNA
I bland låtsas jag, går ut med Cujo någon gång mellan sju och åtta på morgonen. Då möter jag andra hundägare - ni vet de som ska till jobbet och kissar hunden först.
De är ofta stressade och försöker skynda på hundens behov. Jag försöker också verka lite lagom stressad, tittar på pensionärsmobilen i bland för att låtsas ha koll på tiden. Morsar på de andra hundägarna; "Nej ingen tid för lek i dag, jag är redan sen till jobbet", så säger vi till varandra, fast utan ord. Kanske växlar några ord om att det är jobbigt med kaniner eller att hunden skäller på andra hundar.
Sedan går jag ut vid lunchtid och så småningom efter 17.00 någon gång. Då har hundägarna kommit hem från jobbet, alternativt rusat hem på lunchen för att rasta sina otåliga djur. Jag låtsas vara en av dem.
I bland har jag läst om, företrädesvis män, som inte vågat berätta hemma att de blivit av med jobbet. Istället har de tagit sin portfölj och lämnat hemmet och kommit hem i vanlig tid på eftermiddagen - tills den stund bubblan spruckit.
Att inte ha ett jobb att gå till, oavsett om det beror på arbetslöshet, pension, sjukskrivning eller att man blivit uppsagd är själsdödande. Något så till den milda grad.
Självkänslan försvinner, du är ju inte produktiv hur gärna du än skulle vilja vara det, apatin växer och du drar dig undan mänsklig samvaro på grund av att du känner dig så värdelös, så fattig och så tråkig. Vad ska du prata om liksom? Form och färg på hundens avföring? Huruvida Cujo dödat en kanin eller försökt bråka med en betydligt tuffare hund?
Hjärnan krymper också - du kan lyssna på P1 hela dagarna men ändå inte riktigt förstå vad som sägs. Du kan läsa böcker, men ändå inte ta in vad som står. Har du ingen partner i ditt liv, barn som bor hemma eller annan god vän i samma situation - blir du också fruktansvärt ensam.
En del kanske förmår tar sig ur det här - hittar en hobby, går på fiskekurs eller lär sig knyppla.
Jag vet inte, men jag vet att avsaknaden av pengar och arbete, inte minst arbetskamrater - det sänker människor. Där har vi nog förklaringen till alla högerextremistiska vågor som drar genom Europa - och Sverige.
En människa som känner sig bortglömd och känner sig stå utanför samhället måste hitta syndabockar. Annars blir självföraktet och ensamheten helt outhärdlig.
De är ofta stressade och försöker skynda på hundens behov. Jag försöker också verka lite lagom stressad, tittar på pensionärsmobilen i bland för att låtsas ha koll på tiden. Morsar på de andra hundägarna; "Nej ingen tid för lek i dag, jag är redan sen till jobbet", så säger vi till varandra, fast utan ord. Kanske växlar några ord om att det är jobbigt med kaniner eller att hunden skäller på andra hundar.
Sedan går jag ut vid lunchtid och så småningom efter 17.00 någon gång. Då har hundägarna kommit hem från jobbet, alternativt rusat hem på lunchen för att rasta sina otåliga djur. Jag låtsas vara en av dem.
I bland har jag läst om, företrädesvis män, som inte vågat berätta hemma att de blivit av med jobbet. Istället har de tagit sin portfölj och lämnat hemmet och kommit hem i vanlig tid på eftermiddagen - tills den stund bubblan spruckit.
Att inte ha ett jobb att gå till, oavsett om det beror på arbetslöshet, pension, sjukskrivning eller att man blivit uppsagd är själsdödande. Något så till den milda grad.
Självkänslan försvinner, du är ju inte produktiv hur gärna du än skulle vilja vara det, apatin växer och du drar dig undan mänsklig samvaro på grund av att du känner dig så värdelös, så fattig och så tråkig. Vad ska du prata om liksom? Form och färg på hundens avföring? Huruvida Cujo dödat en kanin eller försökt bråka med en betydligt tuffare hund?
Hjärnan krymper också - du kan lyssna på P1 hela dagarna men ändå inte riktigt förstå vad som sägs. Du kan läsa böcker, men ändå inte ta in vad som står. Har du ingen partner i ditt liv, barn som bor hemma eller annan god vän i samma situation - blir du också fruktansvärt ensam.
En del kanske förmår tar sig ur det här - hittar en hobby, går på fiskekurs eller lär sig knyppla.
Jag vet inte, men jag vet att avsaknaden av pengar och arbete, inte minst arbetskamrater - det sänker människor. Där har vi nog förklaringen till alla högerextremistiska vågor som drar genom Europa - och Sverige.
En människa som känner sig bortglömd och känner sig stå utanför samhället måste hitta syndabockar. Annars blir självföraktet och ensamheten helt outhärdlig.
↧
TACK FÖR ATT NI TAR HAND OM VÅRA BARN
Så här i examens och studenttider när sommarlovet står för dörren och glädjen vibrerar i själva andningsluften - så är det dags att skänka en tanke till alla de som på olika sätt arbetat/arbetar med dina, mina, allas våra barn.
Alla de som hjälpt dem att kämpa sig igenom skolåret - oavsett om det handlat om förskolan, grundskolan eller gymnasiet- eller kanske fotbollsträningen eller ridningen. Alla de som funnits där för våra barn när det varit motigt - men också funnits där när saker och ting vänt till framgång och glädje. Studievägledare som lyckas hitta användbara gymnasieutbildningar till alla. Specialpedagoger, socionomer, idrottstränare, kontaktfamiljer, fritidsledare, förskollärare, familjebehandlare, skolsköterskor, kuratorer, matbespisningspersonal ....
Alla ni som var och en lägger ner er själ och ert hjärta för att våra barn ska må så bra som möjligt och lära sig så mycket som möjligt, under så trevliga omständigheter det bara går. Något ni gör i både med och motgång och ibland trots rejält taskiga arbetsplatsförhållanden.
Medaljer till alla er som tar hand om våra barn - ni har Sveriges, kanske viktigaste yrken!
TACK!
↧
TA BORT KUKGLASSEN UR SORTIMENTET GB!
Jag vet att jag är typ den hundratusende på bollen, men jag måste få kommentera den nya GB-glassen -
en isglass formad som en penis. Det kan ju tyckas kul(k), marknadsförarna på GB glass lär i alla händelser haft väldigt roligt. Men hur kul är det - egentligen?
Antalet misstänkta sexuella övergrepp på barn ökar ständigt i Sverige och även i många andra länder. Just nu i Sverige pågår en uppmärksammad rättegång där en förskollärare i Högsby i Kalmar Län misstänks för ett flertal grova våldtäkter mot barn.
Att barn (för det är onekligen flest barn som gillar isglass) går omkring och suger på en penisliknande glass - är i skenet av verkligheten inte det minsta roligt - bara fruktansvärt oetiskt och otroligt osmakligt av GB.
Jag citerar ur Mathias Asplunds artikel i Aftonbladet från mars i år.
Isglassen X-pop marknadsförs som en lekfull glass i regnbågens färger och med smattrande effekter. Den har flera smaker och toppen är överdragen med godis som poppar i munnen."
Men av de som köpt glasspinnen har många gjort helt andra associationer.
"Min dotter bet av toppen snabbt då det annars ser ut som man suger på en intim del som sen får sprakande effekt i munnen", skriver en mamma på Facebook.
I kommentarer på Facebook och Twitter omnämns den som en designmiss och glassen får smeknamn som "penisglassen" och "könssjukdomen".
”Tappade bakom en vagn”
I sitt första svar till mamman på Facebook är GB helt oförstående.
"Den liknelsen känns ganska långsökt. Vi har väldigt svårt att se att barn (som denna glass riktar sig till) skulle göra den liknelsen när vi genom tiderna har haft hundratals glassar som man med lite fantasi skulle kunna säga ser ut som något annat".
Svaret möts med nya frågor från en annan Facebookanvändare.
"Hur menar du? Är ni helt tappade bakom en vagn?! Ni har väl jobbat fram denna produkt? Är det ett gäng småfnittrande grabbar?! Man tar sig för pannan!! Hur tänkte ni??!".
↧
FOTBOLL OCH VM ÄR FEST!
För mig är fotbolls-VM ett sätt att umgås. Jag får detaljerad information av sonen om alla spelare värda sitt namn - och resten av kommentarerna står SVT eller TV 4 för. Personligen bara älskar jag SVT:S expertkommentator Johanna Frändén - sonen är mer inne på Glenn Strömberg. Skitsamma för jag kan heja på vilket lag jag vill - och vända kappan efter vinden och tycka att det vore väl skitkul om Iran eller Costa Rica gick till slutspel.
Eller om Ghana eller Uruguay vann alltihop.
Skulle de göra det kan jag tvärsäkert säga "Vad var det jag sade" - även om det vore en ren lögn.
Fotboll är också visuellt sett en mycket vacker sport, därtill väldigt spännande för både gamla tanter och för unga män. Jag kanske inte kan precis alla regler men vad spelar det för roll? Det är fotbolls-VM - det är fest. Det har mina barn och Ylva lärt mej! Heja allihopa!
↧
↧
I Sverige kallas det också vårdnadstvist
Eller familjetragedi.
Från Nyheter 24
FRANKRIKE. Mathew och Carla, tio och fem år gamla, uppges ha mördats av sin pappa – bara några timmar efter de fastnat på övervakningskameran på ett lokalt bageri, i en förort till Lyon på lördagen. Pappan, Julian Stevenson, ska ha tagit med barnen till McDonald's för att sedan köpa godis och vid besöket på bageriet uppträder han helt normalt.
Timmar senare mördar pappan sina barn.
"De verkade nöjda. Barnen hade ballonger och han köpte dem godis. Det verkade inte vara något fel" säger Christophe Drevet, 47, som driver bageriet, för DailyMail. Drevet berättar att Stevenson varit stammis hos dem, att han är vän med personalen och alltid pratar när han kommer in.
Det var första gången på två år som Stevenson hade oövervakad tillsyn om barnen efter en vårdnadstvist med sin föredetta fru, som han även våldfört sig på vid tidigare tillfällen. Frun, Stephanie, fann sin ex-man sittandes på trappan utanför lägenheten runt femtiden på lördagseftermiddagen då hon skulle hämta barnen.
Stevenson uppges ha varit panikslagen och arg, och inne i lägenheten låg Mathew och Carla, döda, med avskurna halsar.
Erkände mord
Under polisförhör ska Stevenson ha medgett att han utfört dubbelmordet på sina barn, men än så länge rubriceras ärendet inte som överlagt mord.
Bilder från CCTV visar hur de glada barnen kommer in på bageriet och håller i en ballong efter det tidigare besöket på McDonald's, bara timmar innan mordet. Se övervakningsbilderna nedan.
http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/746425-pappa-mordade-sina-barn-efter-mcdonalds-besoket"
↧
SÖKES: MATLAGNINGSPROGRAM FÖR IDIOTER
Under sommaren när barnen har sommarlov blir mina extrema brister i köket tydligare än resten av året. Varje dag ska det lagas minst ett mål lagad mat - och helst ska det vara både gott och nyttigt.
När barnen sticker iväg på egna äventyr är oket alls inte lika tungt. Jag kan leva på ganska lite - och har en del i reserv. Mig går det ingen nöd på, men när barnen är hemma är nöden betydligt större.
- Jamen titta på TV och låt dig inspireras till stordåd, säger vän av ordning.
Glöm det svarar jag, det finns ju inga program för den som inte kan laga mat, inte ens den där kocken som gör hembesök visar ju exakt hur man ska göra.
Det kryllar av matlagningsprogram - men det finns inte ett enda för idioter.
Det är en nypa av något, några deciliter av något annat, en handfull, litegrand, spetsat med en krydda jag inte ens visste fanns och någon underlig rotfrukt jag inte har en aning om hur den ser ut. Det är citroner, citronskal, oljor av alla de slag. Jag blir inte ett dugg klokare för det. De allra flesta matlagningsprogram är så avancerade så man får anta att de är gjorda för de redan övertygade hemmakockarna.
På något sätt visar TV bara hur snyggt det blir när man kan, men det snygga kan jag vara utan om bara någon kom och fyllde mitt kylskåp och berättade exakt hur man lagar till det som finns i det..
Det finns matlagningsprogram på radio också - hur djävla osmart det är för såna som mig behöver jag väl knappast orda om.
Jag har kanske en fem-sex paradrätter sådär, som jag kan tillaga hyggligt, eller nja, men det blir i alla fall inte helt oätligt. Men tänker er dessa rätter dag efter dag efter dag....
Men jag tycker också det är så tråkigt att laga mat, säkert på grund av just min okunnighet. Det är tråkigt, man sölar ner i köket, det tar tid - och ingen blir gladare än jag när barnen får äta hos kompisar, eller har pengar så de kan äta ute.
Jag vet inte varför jag aldrig lärde mig laga mat hemma, grabben har lärt sig en hel del i skolan, men det saknas kunskap även där. Han har dock tiden för sig, det har inte jag.
Ge mig en kokbok någon med varenda simpel rätt som existerar, som berättar hur man gör från grunden. Jag klarar av att koka potatis, det gör jag faktiskt, men vad ska man ha till liksom?
↧
ÄNTLIGEN ICKERÖKARE?
Jag har tänkt mig att äntligen bli en ickerökare igen - oklart hur många gånger jag tidigare försökt. Men varje gång jag försökt har jag läst boken "Äntligen ickerökare" av Allen Carr.
Mannen som har USAS tobaksindustri i hasorna, som dessutom hatas av läkemedelsföretag som tillverkar allehanda nikotinprodukter, författaren som själv rökte 100 cigaretter om dagen.
Någonting har han ju gjort rätt - när han ger kurser på mindre än sex timmar över hela världen och får notoriska rökare att sluta. När han skriver böcker som får människor att sluta - UTAN de moraliska pekpinnarna ty de är nämligen helt meningslösa på en rökare, skapar bara mer ångest och mer röklust.
Allen Carr tar exempelvis upp hjärntvätten vi utsätts för om hur oerhört svårt det är att sluta, så svårt att vi måste ersätta nikotinet i cigaretterna med annat nikotin. i form av tuggummin och plåster.
Det verkar inte så logiskt - är det logiskt?
Varför är tobaksbolagen så arga på Allen Carr?
Varför är det så svårt att sluta röka?
För det är det - saknaden efter den där vännen som ju egentligen är en fiende som innehåller långt mer dödliga tillsatser än någon farsot i hela världen, inkluderat dödsolyckorna i trafiken.
En fiende som inte bara radikalt sänker vår livstid och levnadsstandard - vi lägger ner en förmögenhet på denna drog, bara tanken på hur mycket pengar vi rökare har lagt ut på att göra oss själva sjuka är helt absurd.
Och det är ju ingen som under pistolhot tvingar oss att ta nästa cigarett.
Ändå är det så svårt - att upphöra - eller så tror jag bara att det är svårt.
Önska mig lycka till!
Önska alla rökare lycka till i sina försök att skapa ett rökfritt liv!
↧