Nya skilsmassohotellet lämnar-blodsmak i munnen
Jag citerar Catia Hultquist från detta lysande inlägg i DN 7/3 om TV7 och nya ruggiga "Skilsmässohotellet". I sin krönika läser Catia Hultquist också lusen av program som "Lyxfällan" som liksom "Skilsmässohotellet"är modern förnedrings- och gråt-TV där vi som tittare får oja oss över hur korkat människor beter sig.
Eller som Catia skriver: Dessa TV-program är vår tids gladiatorarena.
Man kan tillägga att njutningen av att titta på dylik smörja i TV förmodligen består i att man själv framstår som en mycket bättre människa.
"De par som checkar in på ”Skilsmässohotellet” utstrålar definitivt mer desperation än överklass. När vuxenpolityren försvinner i mötet med exet är det knappast deras stoltaste ögonblick vi får bevittna. Det tjuras och krigas och himlas med ögon och knips med munnar till den milda grad att paren får en treåring att framstå som rena Mahatma Gandhi. Och precis som i andra relationsprogram säger experterna klokheter som vi alla kan dra lärdom av. Men det är uppenbart att ingen av paren skulle vara där om inte pengar var ett problem.Något som de för övrigt har gemensamt med deltagarna i besläktade TV3-programmen ”Lyxfällan” och ”Skönhetsfällan”. I ”Lyxfällan” hanteras havererad kreditkortsekonomi och i ”Skönhetsfällan” misslyckade plastikoperationer.Deltagarna får visserligen hjälp med sina kostsamma kriser, men priset är odiskutabelt – tårar och skam. I dramaturgin ingår att de ska visa upp sig i all sin skröplighet inför två välmående domare.I ”Lyxfällan” får man visa sina hisnande skulder och kronofogdekrav för de ekonomiska experterna Patrick Grimlund och Magnus Hedberg (som påfallande ofta reagerar med ”Det värsta jag sett!”).I ”Skönhetsfällan” får skamsna unga kvinnor visa upp sina deformerade kroppar, ofta bröst, för plastikkirurgerna Per Windh och Carolina Borén (som också är jättebra på att säga ”Det värsta jag sett!”) för att eventuellt operera dem.Det är klart att vi har en bit till den sortens blodtörstiga gladiator-tv som skildras i den mediekritiska science fiction-filmen ”Hunger games”, det vill säga fattiga ungdomar som dödar varandra i en livesänd dokusåpa. Och jag har verkligen inget emot känslomässig problem-tv i sig.Men det är svårt att negligera klassaspekten i relationsprogram som ”Skilsmässohotellet”. Den som inte har råd att lösa sina problem hemmavid får beträda vår tids gladiatorarena och göra upp där istället. Som åskådare är det svårt att få bort blodsmaken i munnen."