Mer om Sumpans nationaldagsfirande här:
http://www.sundbyberg.se/4.6956188d13ce65c80fa65a.html
Sumpan var nästan först med att verkligen fira Nationaldagen i Sverige och de brukar också ha häftiga artister, dela ut diplom till nysvenskar som flyttat till Sundbyberg och ja - kort och gott det är FEST!
Men innan jag rusar iväg för att partaja med resten av alla Sumpanbor och spana in Lill-Babs som kanske är det svenskaste vi har i Sverige i dag - kind off - vill jag slå ett slag för en sällsynt enastående kvinna som bor nästgårds - nämligen i Husby.
I en kanonartikel om "Kvinnorna i Husby - efter förortskravallerna" skriver Karing Sörbring på Expressen om hur damerna i denna förort ser på saken.
Och jag blir så lycklig när jag läser om Zeliha Dagli - och hur hon och andra kvinnor verkligen kämpar för att försöka förändra Husby men även samhället i stort.
Jag låter intervjun med henne tala för sig själv - och endera dagen beger jag mig nog till deras kvinnoträffar på tisdagar och gjuter nytt mod i kroppen (Bara jag slipper handarbeta!).
Åh jag blir så glad ibland! Tack Zeliha - för att du vågar berätta hur det verkligen är - Never Ever Give Up!
"Ett tag funderade Zeliha på att flytta in till Södermalm i centrala Stockholm där hon tidigare jobbade. Kulturlivet lockade.
- Men så drog vi i gång en massa kulturaktiviteter här ute i Husby och nu trivs jag jättebra. Jag känner mig verkligen delaktig i samhället här.
Varje tisdagskväll samlar Zeliha Dagli 30-50 kvinnor till "Gränslöst kvinnocafé". De diskuterar litteratur, handarbetar och tittar på konst.
- På internationella kvinnodagen i år var det 400 kvinnor här. Det talas om att det inte kommer folk till skolans föräldramöten, men tilltalar man människor på rätt sätt så går det. Det är en myt att kvinnor i Husby inte är intresserade av samhället. Det finns en bra kamptradition, inte minst bland oss kvinnor som kämpat för Husbybadet och för att göra fint i parkleken.
Zeliha berättar att hon möter många oroliga och ensamstående mödrar som har många barn.
- En del orkar inte hålla koll på barnen. De har själva problem, är arbetslösa och barnen lyssnar kanske inte på dem. Då kan vi försöka ge dem kunskap om barnuppfostran och berätta vilket stöd man kan få från samhället.
Skolan har en central roll, menar Zeliha Dagli, och hon tycker inte att skolan i Husby fungerar lika bra som skolor i andra områden.
- När myndighetspersonerna efter åtta timmar har gjort sina jobb försvinner de hem till sitt. Kvar här finns alla kvinnor och barn som ofta inte ens har SL-kort och kan ta sig härifrån.
Zeliha säger att Husby länge har haft problem med segregation och arbetslöshet och tror att ungdomarnas ilska har lagrats i många år.
Efter upploppet känner hon sig inte lika trygg.
- De första kvällarna som oroligheterna pågick ville jag inte gå ut på kvällen. Men sedan fortsatte mina väninnor och jag med våra kvällspromenader. En liten grupp som förstör ska inte få påverka livet för alla andra, säger Zeliha.
Hennes tre barn är vuxna och utflugna.
- Skulle jag ha yngre barn skulle jag kolla upp vad de gjorde och hindra dem från att gå ut om kvällarna. Ser jag tonåringar röra sig ute om kvällarna frågar jag dem vad de gör där och skickar hem dem".
Zeliha Dagli
Ålder: 58.
Yrke: Kökschef på Husby träff & Gränslöst gott AB.
Bor: Husby.
Jag har bestämt mig för att övervinna obehaget och vara ute om kvällarna trots att det kändes otryggt efter upploppet. Det finns en bra kamptradition här i Husby, inte minst bland oss kvinnor som kämpat för Husbybadet och för att göra fint i parkleken
Text Karin Sörbring Foto: Christoffer Hjalmarsson
Läs hela artikeln här: http://www.expressen.se/nyheter/dokument/ser-jag-tonaringar-ute-skickar-jag-hem-dem/