Sundbyberg 2013: En pappa spränger sig själv och sina två små flickor i luften för att ”mamman inte ska ha dom”
Händelsen beskrivs som ett så kallat utvidgat självmord och en familjetragedi och eftersom mördaren är död läggs locket blixtsnabbt på. Man ”talar inte” ens om det i media efter några dagar.
Detta är en tyvärr inte så ovanligt som man skulle önska – det sorgliga förutom det barbariska att ta med sina barn i döden är att inga utredningar görs – ingen hjälp ges till de överlevande. Jag menar inte att mördarens anhöriga ska ställas till svars – men var finns brottsoffermyndigheterna? Övriga skyddsnät?
Ingen får någonsin veta hur eller ens om den överlevande föräldern kämpat för att skydda sina barn men aldrig fått den hjälp hon behövt ens innan brottet – eftersom pappans rätt i Sverige är i det närmaste grundlagsskyddad.
Ekerö: För några år sedan misshandlades en ung flicka sönder och samman av sin killkompis. När han trodde hon var död – tog han sitt eget liv. Flickan överlevde men det har varit en mycket mödosam väg tillbaka till livet som aldrig blir detsamma mer för henne eller hennes familj. Eftersom gärningsmannen är död händer samma sak även här. Ingen hjälp alls till brottsoffret.
Är inte detta en fruktansvärd brist i lagstiftningen? Och när det gäller familjer även hos de sociala myndigheterna? Som trots vetskapen om att kvinnor mördas i många fall överlämnar barnen till mördaren när han suttit av straffet han fått för att ha slagit ihjäl deras mor.
Även under 2000-talet skickar man barn till pappor de knappt träffat därför att de levt med skyddade personuppgifter med sina mammor efter åratal av misshandel och andra övergrepp. I exempelvis Umeå och Nacka Tingsrätt är detta inget hinder för att ge vårdnaden till pappan och flytta barn hundratals mil från sin trygghet – med de sociala myndigheternas goda minne och medhjälp.
Socialstyrelsen, Länsstyrelsen, JO, JK,eller vad tusan alla de nämnder och myndigheter nu heter som ska tillvara den lilla människans intressen tycks göra absolut ingenting för att åtgärda brister i rättegångssalar, hos polisen eller på landets socialnämnder. Mer än att rikta kritik alltså, precis som Skolverket som kritiserar en del skolor för att de failar. Men händer det något konkret? NOPE!
Ta JK till exempel som gärna och ofta ”riktar svidande kritik”, eller kanske ”skarp kritik” mot exempelvis de poliser som utredde en våldtäkt av en ung kvinna. Sjukvården säkrade DNA från gärningsmannen men polisen glömde bort detta så rättegången ställdes in. Vår kvinnliga JK riktade alltså i vanlig ordning skarp kritik mot det usla polisarbetet men vägrade ge kvinnan skadestånd då det ju ”inte var ställt bortom rimligt tvivel att hennes baneman verkligen dömts om rättegången blivit av”.
No Mercy Mama
Det omvända så: Nyligen släpptes två gärningsmän som var misstänkta för våldtäkt. Hela tiden hävdade de att kvinnan varit med på noterna och bad polisen/åklagaren återskapa den filmsekvens av ”gärningen” som de åtalade spelat in med sina mobiltelefoner. Det lyckades inte polisen göra (om de nu ens försökte). När domen vunnit laga kraft och ”gärningsmännen” fått tillbaka sina mobiltelefoner kunde de med hjälp av en firma återskapa filmsekvensen – som skickades till HD med begäran om en ny prövning. Männen friades.
Det mest anmärkningsvärda i detta är väl ändå att polisen/åklagaren gav tusan i att ens försöka komma sanningen så nära som möjligt. Vad är det för slags rättvisa?
Nyligen frias ett föräldrapar i Hovrätten - misstänkta för grov barnmisshandel – detta motiverades med att polisförhören med barnen varit under all kritik.
Allt detta lidande på grund av – ja vaddå? Bristande resurser? Slöhet? Och vem bryr sig om någon som riktar skarp, svidande eller rent av VÄLDIGT ARGSINT kritik mot myndigheters/tjänstemäns/polisers agerande när det egentligen inte händer ett förbannade någe?
Så därför nog om dåligt polisarbete nu – när polisen trots allt ändå lyckas gripa gärningsmän och tillsammans med en åklagare får till ett åtal – vad händer då? Ja då sitter det rådmän av båda könen i rättsalarna med en kvinnosyn som skulle göra Breivik avundsjuk
Tingsrätten i Umeå 2013
Citerat ur tidningen Folkbladet
"Händelsen inträffade i samband med en fest i Umeå i höstas. Enligt åtalet höll en av killarna höll fast tjejen och en annan kille förde in en glasflaska i underlivet på tjejen. Enligt tingsrätten står ord mot ord. Tjejen hävdar att hon höll i ihop benen men att en av killarna pressade isär benen för att kunna föra in glasflaskan
"Tingsrätten menar att tjejens uppgifter om att hon till en början höll ihop benen är trovärdiga men att det kan tyda på att hon var blyg eller tvekade. Tingsrätten slår även fast att det var omdömeslöst av killarna att föra in den tomma vinflaskan i tjejens underliv men att det de inte hade uppsåt att skada henne och att de slutade när de såg att tjejens underliv började blöda….
Tillägg av artikelförfattaren på FolkbladetEmma Granberg: Högsta domstolen har i flera rättsfall under 2009 skapat en ny praxis i våldtäktsmål. Det innebär att det inte räcker att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den åtalades. Det krävs också stödbevisning för fällande dom.
Kommentar: Som man skulle jag bli kränkt av en dom där man förutsätter att alla män är testeoronstinna gorillor med hönshjärnor.
Liksom man förutsätter att den här mannen är dum i hela huvudet – han glömmer grabben i en bil i åtta timmar och det är SYND om HONOM… Det är relevant att känna så men när blev åklagare, rådmän och jurister plötsligt intresserade av känslopjunk?
TVÅ-årig pojke kvarglömd i bil - dog
Citat”Innan det slutgiltiga rättsmedicinska protokollet kommer tänker inte åklagaren fatta beslut i åtalsfrågan har han sagt. Det lär dröja flera veckor. Eftersom ingen är frihetsberövad har det ingen absolut prioritet.”
Den här pappan glömde
1) att lämna pojken på dagis
2) att pojken satt kvar i bilen när pappan kom fram till sin arbetsplats
och
3) när pappan väl kom ihåg barnet kom han inte ihåg om han lämnat av pojken på dagis eller om han fortfarande satt kvar i bilen...
Det finns verkligen så MÅNGA "olyckliga omständigheter" här att hela storyn verkar vara för otrolig för att vara sann. Även om den nu är sann – är det samhällets mening att den som nu av något rubbat skäl vill göra sig av med sitt barn – eller glömmer ett barn i en varm bil - kan göra på detta sätt och klara sig? FÖR ATT DET ÄR SYND OM HONOM??????
Nästa gång när grannen ska ta med din unge till dagis och glömmer både ditt barn och sitt eget i bilen – är det då fortfarande ”synd om” honom? Är det i själva verket inte lika synd om en rattfull som kör ihjäl ett barn, eller en påverkad person som råkar ha ihjäl nån för att hen ”inte tål sprit”?
Hur många av rättens ledamöter tyckte synd om Englas mamma? Hon stämde staten för att polisen gjort så många misstag i utredningen av ett annat mord att Anders Eklund gick fri och kunde ha ihjäl hennes barn också. Men gissa vad – denna mamma får betala sina rättegångskostnader själv.
Citerar ur en krönika i Aftonbladet av Oisín Cantwell:
”Om alla som har drabbats av uselt myndighetsarbete skulle få skadestånd i miljonklassen skulle staten snart ruineras. Domstolen fattade, med tanke på hur svensk lagstiftning ser ut, således ett rimligt beslut. Ett inte fullt så rimligt faktum är att Carina Höglund nu tvingas betala statens rättegångskostnader, 40 000 kronor. Tillsammans med sina egna kostnader för målet, för advokat och vittnen, har hon en skuld på 111 000 kronor.
I en kolumn i förra veckan ställde jag en fråga: Kunde inte justitiekanslern, statens advokat i processen, ha efterskänkt kostnaden? Kunde inte en kvinna som redan har drabbats så hårt ha visats denna nåd?”
Min kommentar: Nej det kunde inte JK. Är det så djävligt att den lilla människan i Sverige – särskilt kvinnor och barn då – inte kan räkna med hjälp ens i de mest extrema fallen? Att myndigheters arbete genrellt är så uselt att staten skulle gå bankrutt om alla fick skadestånd??? Varför finns då JO, JK, PK, PO – name it – när de ändå inte gör ett förbannade skit för de som verkligen behöver det?
Till allt annat helvete som drabbat Englas mamma finns det också en vidrig mobb som skickar anonyma mordhot och andra vidrigheter till HENNE. Inte till mördaren, inte till den sjukt klantiga polisen, eller till staten – utan till HENNE.
Men där har vi ju nästa hake – det finns ingen lag mot att hata kvinnor och barn, ingen lag som hjälper dem mot förföljelse, förtal, olaga hot… Uppenbarligen inte heller någon lag som skyddar kvinnor och barn från att bli våldtagna, misshandlade och mördade.
18-årige Daniel dödades av sin mammas expojkvän - som dömdes för dråp ej för mord
När tingsrätten vägt in samtliga omständigheter, bland annat att det "uppsåtliga dödandet begåtts i hastigt mod under ett snabbt, uppretat händelseförlopp" blir bedömningen att knivhugget, som gick in i hjärtat, inte handlar om mord utan om dråp. Och någon nödvärnssituation har det inte varit fråga om, enligt rätten. 33-åringen döms till åtta års fängelse
Den unga kvinnan som blev skjuten i huvudet av sin pojkvän – mannen dömdes för dråp - inte för mord
Man har bortsett från alla mannens hot och hans tidigare ondskefulla beteende mot den numera döda flickvännen. Man har bortsett från hans olagliga vapeninnehav. Man har bortsett från att han säger att det var mest på skoj han riktade pistolen mot flickvännens huvud. Man har bortsett från den uppenbara lögnen att han inte visste att den var laddad. Självklart visste han att den var laddad!!
Av allt som händer får vi dagligen bevis för att kvinnor och barn eller andra ”obetydliga” människor i Sverige av myndigheter, media, socialtjänsten och allra helst inom rättsväsendet har ungefär samma rättigheter som sina systrar i Talibanstyrda länder.
Samhället i stort verkar i det närmaste vara en skyddad verkstad för kvinnohatande, våldsamma och kriminella män.
Om en man råkat hamna inför skranket så verkar rätten se det som sin primära uppgift att skydda dem från samhällets åtgärder – och alla gapiga feminister och andra kärringar. Allra tydligast blir det om männen ”bara råkat” misshandla, våldta eller mörda en kvinna eller ett barn.
Det är ju så lätt gjort - och det var ju inte meningen… Stackars karl!