Efter att ha kryssat mellan (nyårs)bomber och (nyårs)granater med hunden känner jag mig innerligt less på allt vad fyrverkerier heter.
Hur känns det för de som flytt från krigshärjade länder? Och hur fan har folk råd att "testa" fyrverkerier för tusentals kronor i timmar före tolvslaget?
Sonen är jetlagad efter att ha lanat - så är också särbon. Jag tänker inte väcka dem.
Jag är helt tillfreds med en vodka/russian framför TV:n som är laddad med sjunde säsongen av Criminal Minds och bredvid mig på en pall har jag också en burk vitlöksfyllda oliver.
Det är väl inte den mest upphetsande nyårsaftonen i mitt liv, inte den mest creddiga heller. Men jag är nöjd, hunden är nöjd (Om än en smula bajsnödig) ty Doktor Spencer Reid är betydligt roligare än all pyroteknik i världen just nu.
Slutet Gott - Allting Gott!