Av debutanten Caroline Nylander är en av mina absolut vackraste och ändå mest smärtsamma läsupplevelser någonsin.
Att som författaren beskriva äcklet,fasan, oron och sorgen det innebär att beskåda en människas långsamma och mycket plågsamma förfall. Om smärtan hos de som finns kvar och bara kan titta på när den människan förgör sig själv. De små skärvor av kärlek som någonstans ändå finns kvar - men som mest skaver otäckt i hjärtat.
En helt igenom nödvändig bok!