När jag gick i grundskolan, vilket var på sjuttiotalet, så fanns inga särkilda insatser för oss som av olika anledningar hade det svårt för oss. Svårigheterna kunde bero på klen begåvning, myror i brallan, dåliga lärare eller på grund av någon på den tiden inte specificerad diagnos.
De argaste av oss kunde placeras i en så kallad OBS-klass men såvitt jag minns det var det väl mest ett desperat försök att få bort killarna och tjejerna som slogs från de vanliga klasserna och ha dem under uppsikt.
Vad som också var fallet på min tid var att man fick de betyg man förtjänade. Hade man för hög frånvaro, uppvisade för dåligt resultat eller var körd i största allmänhet så lämnade man grundskolan med betyg som inte räckte till gymnasiet. Man kom inte in!
Tack gode Gud för det - hur ska en unge som halkat efter kanske från årskurs ett, ha den minsta möjlighet att hänga med i plugget på gymnasienivå?
Detta var på den tiden när inga skolor slogs om eleverna på grund av skolpengen, inga skolor bedömdes heller efter huruvida deras elever var godkända eller inte.
En lärare i dag både i gymnasiet och grundskolan sitter i en rävsax. Deras chefer, rektorerna, kommunernas skolchef, riskkapitalisterna eller vilka som nu "äger" skolan vill att varenda unge ska bli godkänd och helst vara bättre än så. För då slipper skolan hamna i någon slags lista över länets sämsta skolor, listor som helt och håller bygger på elevernas resultat.
Ett riktigt sinnessjukt förslag jag hörde ryktas om var att lärarna skulle få lön efter hur bra deras elever klarade sig. Jisses! Hur dumt får det bli?
Vet ni vilka som blir lidande av denna många gånger allt för optimistiska betygssättning?
Eleverna naturligtvis, som glatt börjar gymnasiet med tillförsikt och stora förhoppningar om att nu ska det bli ännu bättre.
Tjena!
Många av dem fattar ingenting och särskilt då inte i de ämnen där de fått extra stöd och hjälp men det har liksom inte gått ända in. Förstår ni vilken press de här ungarna har på sig?
Alla "vet" att man får inget jobb utan gymnasiet. Så var det inte heller på min tid, då fanns jobb även för de som aldrig lyckades bra i skolan.
I gymnasieåldern tillkommer också skoltrötthet, identitetskriser, nya miljöer, tonårsrevolter och en och annan förlorad vän. Det är jobbigt nog att vara tonåring utan att behöva slåss för sin framtid också.
Sossarna vill införa obligatorisk gymnasieutbildning - av alla ovan nämnda skäl är det ett helt sjukt korkat förslag.
Det värsta är att det är många som hoppar av gymnsiet och blir så kallade hemmasittare. En tom tillvaro vars dagar lätt kan fyllas med självdestruktivt beteende tillsammans med likasinnade. "Vi som varken jobbar eller pluggar" - snacka om stigmatiserande.
Ett kneg med i alla fall hyfsad lön och inget slags fas3-slaverie skulle kunna ge de här kidsen en mening med livet. En möjlighet att stå på egna ben.
Att duga!
De som har det svårt i gymnasiet men som kämpar på ändå - kan, om de lyckas få till betygen, se fram emot att börja på Högskolan och då en gång för alla inse att utbildningen inte var bra nog, högskolan kan man inte trixa sig igenom.
Med skolpeng och friskolor har i dagens samhälle annars snart nog alla skolor press på sig att vara bättre än de egentligen är, att ha gott renommé - att gå cheferna och elevernas föräldrar till mötes.
Vi måste hjälpa de här barnen redan från sexårs - på riktigt och kanske ska vi nöja oss med att de blir tillräckligt bra när de lämnar grundskolan?
Att börja yla om gymnasium för alla är vansinnigt med rådande betygssystem.
Vi håller på att skapa en förlorad generation.
Från Aftonbladet/TT
Startsidan / Senaste nytt / TT / Inrikes 2015-05-28
Stöd till särskilt begåvade elever
SKOLA. Skolverket presenterar i dag ett stödmaterial för att stötta särskilt begåvade elever.
I en artikel på DN Debatt konstateras att denna grupp - cirka 5 procent av alla elever - riskerar att fara illa i skolan och att de inte sällan uppfattas som stökiga och ointresserade.
I det forskningsbaserade stödmaterialet uppmanas exempelvis skolorna att fokusera på lärande snarare än prestation och att stödja dessa elevers socioemotionella utveckling.