BLOGGINLÄGGET PUBLICERADES PÅ SVT OPINION DEN 28 Mars 2015
http://www.svt.se/opinion/provocerande-lyxproblem-kring-barns-aktiviteter
I ett samhälle där minst 230 000 tusen barn är fattiga - finns det värre saker att oroa sig för än att barn i välbeställda familjer leker för mycket.
Karin Nilson skriver i en artikel på SVT:S Opinion ”Barnens alla aktiviteter gör mer skada än nytta" och hon varnar för "psykisk ohälsa hos barn med vardagsstressande föräldrar" .
Det är provocerande textrader för familjer som inte har pengar nog för att klara av sin och barnens överlevnad och absolut inte kan låta dem ha fritidsaktiviteter. Karin Nilsson hävdar att tiden för umgänge mellan föräldrar och barn blir alltför liten eftersom "barnen är på balett, åker skridskor,
eller spelar fotboll?" .
Jag anser att det är lyxproblem för föräldrar som försöker betala bort/döva sitt dåliga samvete för att de jobbar så mycket.
Redan nu kan vi se frukterna av den segregationspolitik som förts i Sverige. De senaste tio åren har klyftorna i samhället ökat markant, unga kriminella dödar varandra och bland unga vuxna är självmord den vanligaste dödsorsaken. I vårt land är inte alla barn lika mycket värda, för medan den ena "leker för mycket" - tvingas den andra stå helt utanför det sociala sammanhanget.
Ett barn som inte har möjlighet att delta, hamnar utanför. Alla behöver ett socialt sammanhang, som i en idrottsklubb, där man är viktig, kan göra en insats och få bekräftelse. Missar du den biten under uppväxten, missar du chansen att lära dig det sociala samspelet och gruppdynamiken.
Många saknar helt sociala nätverk som kan hjälpa till när pengarna inte räcker. Det finns, enligt Rädda Barnen, 230 000 barn vars familjers inkomster inte täcker de nödvändigaste kostnaderna. Ensamstående föräldrar, barn till arbetslösa, sjuka eller låginkomsttagare. Vi kan alla hamna i utanförskap och barnen drabbas hårdast. Barnen som aldrig kan följa med på utflykter i skolan som kostar, som inte kan få nya kläder, de som inte ens får något extra till fredagsmyset och i värsta fall inte kan äta sig mätta.
Jag minns hur äldsta barnet tvingades lägga ner en lovande pingiskarriär därför att det kostade alldeles för mycket. Och enda anledningen till att han kunde spela fotboll var att han tillhörde SIK (Sundbybergs Idrottsklubb), en klubb som hjälper de mindre bemedlade i sina lag. Den typen av klubbverksamhet är sällsynt och det är ochså tärande och fördmjukande att som förälder alltid behöva be om hjälp med allt från lägeravgifter till pengar för fotbollsskor.
Men många har det mycket värre än så.
Karin Nilssson skriver att vardagsstressade föräldrar snäser åt sina barn, men vad gör då fattigdom med dej som förälder och med dina barn?
Människan är ett flockdjur. Vi söker alla tillhörighet. Hamnar du utanför en grupp, söker du en annan mening, en annan flock att tillhöra. Något som kan leda till drogmissbruk och brottslighet och i slutänden social utslagning. Kan du inte bli bra på dans eller fotboll kanske du kan bli killen eller tjejen som alla är rädda för...
Visst kan man som förälder "leka hemma" med sina barn som Karin Nilsson skriver, "bara vara", men om det inte finns pengar till någon aktivitet, knappt ens till mat, eller en trädgård med studsmatta utan mest grå betong - hur kul blir det då?
Annika Sundbaum-Melin, Frilansjournalist och tvåbarnsmamma