Att köpa broddar känns litegrand som att gå och smygkika på rullatorer. Någonstans i skallen är man inte mentalt mogen för det, eftersom tanken på den eviga ungdomen aldrig riktig släpper. Kroppen behöver dock hjälpmedel för att hänga med och i alla händelser nu när det är is och halka.
Bröt armen förra vintern - det kunde varit värre, mycket värre, en av mina väninnor bröt benet på flera ställen och blev helt handikappad för ganska lång tid,ändå har jag vinglat omkring i snö och is för att jag varit alldeles för barnslig för att köpa broddar. Det är liksom ocoolt. Som om en gammtant någonsin är cool vare sig med eller utan broddar.....
Jag har gnällt om halkan ute, mina Bambiliknande bravader med hunden (även om just jag snarare påminner om Baloo på hal is) och samtidigt inte kommit mig för att köpa dessa, ehum gammtantsverktyg.
Sagt och gjort min kloka och fantastiska väninna köpte dem åt mej.
Ingen återvändo!
Nu är det mindre risk att hunden tvingas släpa och dra sin matte hem i kopplet, vilket skulle vara tufft till och med för Cujo.
Jag erkänner härmed att jag är en i tant i öfre medelåldern. Och i Louise Hoffstens/Lena Katarina Svanbergs bok "En näve grus" - har jag lärt mig att det går alldeles utmärkt att pimpa en rullator, så jag behöver inte ha ångest när den dagen kommer.
Broddar kan med lite god vilja se ut som hårdrocksattiraljer.
Väninnan varnade mig dock för att vara för kaxig - inte ens broddar biter på allt som kan dra omkull en därute. Be careful out there!