– Den här uppgörelsen innebär att massor med flyktingar skickas tillbaka direkt till Turkiet, säger vänsterledaren Jonas Sjöstedt i SVT och menar att det nya avtalet mellan EU och Turkiet stärker det auktoritära styret i landet.
– Eftersom EU nu gjort sig helt beroende av Turkiet kan den turkiska regeringen fortsätta att terrorisera kurderna och oppositionen och stänga kritiska pressröster, säger Jonas till SVT.
Och det har varit märkvärdigt tyst om allt detta - vad är det egentligen som händer i världen? Inom EU? Hur kan journalister i ett land beläggas med munkavle utan att omvärlden och Sverige rasar? Var det verkligen en slump att man hittade Daeshkrigare i Bryssel just nu? När vi skulle göra skumma avtal med Turkiet? Vem var mannen som enligt Rapport bott i Sverige och gjort sig skyldig till stöld av dyra jeans för att några småbrott senare bli IS-krigare?
Ska vi ens vara med i EU?
Borde vi också ha en folkomröstning om saken?
Tusen frågor tarvar åtminstone några bra svar
Citerar en mycket god vän på Facebook
"I Socialdemokraternas Sverige talas det mycket om feministisk utrikespolitik, mänskliga rättigheter, rätten till asyl. Samtidigt gör Sverige och övriga EU en deal med Erdogan/turk. En snubbe som skjuter på sina egna medborgare (kurderna), han skjuter på ryska plan som jagar IS(Daesh). Han köper billig olja av Daesh som dom i sin tur stulit fån Syrien och Irak.
ÄNDÅ gör vi affärer med honom. Han har höjt dom ekonomiska kraven på på EU från tre miljarder EURO TILL sex. Allt detta går vi alltså med på för att vi skall slippa ta emot så många flyktingar. Grekiska Lesbos och dom andra öarna dignar under trycket av människor i nöd medan Makedonien och Ungern bygger stängsel . Hela detta scenario med EU-länder som gör hur de vill visar hur ynkligt EU är när det verkligen gäller."
När snälla demokratiska Sverige och våra politiker börjar deala med diktatoriska ledare som tar polis och militär till hjälp för att ta över regimkritiska medier - då är vi fruktansvärt illa ute.
Det är så mycket som inte stämmer och som de inte berättar.
Vems ärenden springer vi egentligen - och varför gör vi det?
Det borde vi verkligen fundera på.