Frågar sig författaren och dramatikern Christina Herrström i ett blogginlägg som jag fått den stora äran att kopiera.
Hon har på ett fantastiskt sätt satt ord på svåra tankar och känslor. Till hennes hemsida och blogg finns länk till vänster.
Om inte kulturen formar människor – inklusive män – är män således”djur”.
Postat den 25 januari, 2016 av Christina Herrström
Att inte våga höja blicken och lyfta tanken en aning vad det gäller frågan om vad följderna blir i ett jämförelsevis jämställt land som Sverige då stora mängder män uppvuxna i för oss helt obegripliga patriarkala kulturer möter den förhållandevis fria svenska kvinnan är enligt min åsikt extremt korkat. Och farligt – för flickorna.
Kanske är det också därför – för att det i första hand är farligt för flickorna / kvinnorna – som det är så lätt att tiga om det, så lätt att dra sig tillbaka under ett ängsligt PKtäcke.
Det är för mig obegripligt att så många tiger i frågan. Jag har noterat det då jag lagt upp länkar till artiklar på min FB sida som uppenbarligen inte varit PK. En stor tystnad uppstår. Inte ens en sur kommentar får jag, ingenting! Ingen tycks läsa, ingen tycks tycka något, ingen har lust att vrida och vända på frågan.
Om man klär ut sig i en mössa, däremot, eller tar kort på sin strax uppätna middag ramlar likes och kommentarer in på FB men inte ens en sur kommentar blir svaret på dessa länkar.
Fast artiklarna naturligtvis inte är rasistiska ( jag är inte rasist – det är inte det det handlar om) och fast de inte spelar SD i händerna – vilket däremot rädslan att diskutera ämnet gör. Att tiga är att göra tankelivet katatont. Det hör inte till en demokrati.
Finns det några frågor kring detta eller inte? Har det någon betydelse för den svenska kvinnan/ flickan att en oproportionerligt stor mängd (unga) män kommer hit, män som inte lärt sig den respekt vi ser som självklar gentemot det motsatta könet? Eller är det lugnt?
Är det rimligt att anta att män från Mellanöstern har andra värderingar gällande kvinnor än vad vi har här? Verkar det troligt att dessa värderingar raderas i och med inträdet på svensk mark?
Konklusionen att kultur inte spelar någon roll vad det gäller mäns förhållande till kvinnor ( eftersom det kan verka rasistiskt) skär direkt bort allt det som vi vanligen betraktar som vår kulturella historia och som vi brukar vara stolta över.
Filosofi, psykologi, etik och allt som kommer ur detta i form av utbildning och förändrade värderingar i människors medvetande vilka långsamt närmar sig ett genomfört demokratiskt tänkesätt. Det är alltså ingenting värt? Hela demokratiseringsprocessen och kvinnorörelsens landvinningar har alltså ingen som helst betydelse?
Tydligen inte, eftersom man inte kan / får döma människor utifrån deras kultur, fostran och värderingar. Varför får man inte det? Jo för det ser rasistiskt ut. Hur då undrar jag. Hur ser det rasistiskt ut? Handlar det plötsligt om ras? Nej, det handlar om kultur, vilken är av människan skapad.
Och om kultur inte har någon betydelse är konklusionen alltså den som för några år sedan orsakade ramaskri och bespottning: Män är djur.
En fin slutsats.
Hur kan det vara att medborgare är så rädda att råka framstå som rasistiska att de i stor tystnad enas om att vara så extremt sexistiska istället, mot samtliga män – utan undantag? Ingen mans värderingar och beteende kan ju vara en följd av ett samhälles fostran.
Besynnerligt. Och deprimerande. Vi har alltså inte kommit någonstans. Allt är bara puts.
CHRISTINA HERRSTRÖM