Käraste väninna - som jag aldrig träffat men haft kontakt med rörande både roliga men också väldigt tråkiga saker. Nu är det försent att träffas IRL.
Du var en vass skribent, suverän på datorer och mycket tongivande i kampen för kvinnors rättigheter. Av de gamla kollegorna på Tele2 kallas du hela WebSveriges mamma. "Du har lärt oss alla HTML, du lärde oss hur vi skulle uppträda, du lärde oss hantera troll, du...ja...du var den vi alla kunde prata med, skriver en av dem på din Facebooksida.
Ända tills ditt, mitt och några andra kvinnors liv förmörkades av stalkers och av intensivt hat från dessa på nätet, i bokform och rent fysiskt.
Du valde en annan karriärväg därför att en av dessa stalkers arbetade så intensivt med lögner och förtal att du liksom många andra av oss blev bannlysta hos olika arbetsgivare i den bransch du kunde så väl.
Nu är det min och de övriga kvinnornas sak att se till att ditt namn blir rentvått på Internet och att de förfärliga böcker vi hatas och hånas i - slutar spridas.
Du försökte med hjälp av polisen, åklagare, advokater - få rättvisa. Men än så länge har ingen hjälpt någon som blivit märkt av en stalker. Det är för jobbigt. Inte sällan vänder stalkern sin uppmärksamhet till advokaten, polisen eller tänkbara arbetsgivare. Eller mot den stalkades vänner och släktingar.
Du visste hur det kändes att vara paria.
Men du visste också (hoppas jag) att du var en förebild och ledstjärna för så många människor, du gjorde skillnad - grävde djupt hittade orättvisorna och de mörka krafterna och kämpade emot dem.
Trots att du bestraffades så hårt så verkade du envetet i det tysta för barn och kvinnors rätt.
Mina tankar går till din familj som du älskade så mycket och som du önskade skulle slippa märka av dem som söker förgöra oss.
Hav också förtröstan! En av oss har tappert kämpat och kanske kan hennes drivkraft hjälpa oss alla nu. Närmare rättvisa har vi inte varit under alla dessa år. Typiskt då att du lämnar oss. Men jag tror på ett liv efter detta och jag tror att du följer med i vad som händer var du än befinner dej.
Vi olyckssystrar måste hålla ihop - och inte ens döden skiljer oss åt.
Vi kommer inte att glömma dej - och vi kommer inte att svika dej!