(fotot är en röntgenbild av Emmas krossade skalle)
Av en slump hittade jag idag för första gången till din blogg.
Jag är mamma till flickan på Ekerö, vars skalle och ansikte krossades med en hammare. Blev positivt överraskad av din kommentar... och på något sätt lättad över att brottet inte är helt glömt.
Min dotter märktes för livet. Till det kommer de kränkningar som gärningsmannen sett till hamnat på nätet - som ligger kvar där. Så varje gång min dotter träffar nya vänner, söker jobb eller vad som helst, så kan via googling dessa kommentarer hittas. Det, och alla kroppsliga ärr, blir ett slags absurt livstidsstraff för min dotter. Samtidigt har minnessidor tillägnats gärningsmannen, där vänner postar kommentarer om att han var så snäll och att han nog är bland änglarna i himlen (!).
Själv har jag svårt att se "snällhet" i en människa som spred lögner om min dotter (utan att hon visste det före brottet), som planerar ett mord, skaffar redskap till mordet, blockerar rummet med en stol så att min dotter inte ska hinna få hjälp... Men det är som du säger, det är totalt locket på. Själv ser jag likheter med min dotters gärningsman och den förmodade gärningsmannen i Boden-fallet. Till synes lugn, men icke. Och lugn är inte lika med snäll.
Emma har fyllt 20 nu och tar studenten den 5 juni. Nu håller hon som bäst på att söka jobb, så oerhört roligt att hon kan få ett värdigt vuxenliv! Den initiala prognosen från natten då hon kom in, var nämligen att hon skulle bli halvsidesförlamad och få "svåra kognitiva problem", bli en "grönsak" i klartext. Neurokirurgerna som opererade var tämligen eniga om denna prognos. Vi har träffat en av dem sen, och han blev mycket glad över att prognosen slog fel. Han sa, att när man arbetar med hjärnor, lär man sig att ibland kan man få in en patient med en till synes liten skada - men där följderna ändå blir förödande. Motsatt så kan man någon sällsynt gång få in en så svårt skadad patient som Emma, men där det mot alla odds ändå blir bra.
Livet är förunderligt.
Emmas mamma som gått igenom helvetet på jorden med sin dotter och sin familj gav mig tillåtelse att publicera ovanstående brev. I kampen för sin dotter och sin familj, för alla offer för det gigantiska så kallade näthatet. För Englas mamma, för Vatchareeya Bangsuans anhöriga, för den lille tvååriga pojken som dog sedan hans far glömt honom i bilen,
För de över 200 kvinnor som blivit mördade av sina män, exmän och pojkvänner sedan 2000.
För de 180 barn som av detta blivit moderlösa.
Jag är stum av beundran och sjuk av vanmakt när jag tänker på vad människor tvingas stå ut med - i lagens namn...
Artiklarna nedan är tagna från Aftonbladet – Båda artiklarna är skrivna av Martin Ekelund - Anledningen till att jag inte länkar direkt till artiklarna är att jag om möjligt vill skydda Emma och hennes familj för trakasserier. Emma heter självfallet någonting annat. Som Emmas mamma skriver ovan ”Min dotter märktes för livet. Till det kommer de kränkningar som gärningsmannen sett till hamnat på nätet - och de ligger kvar. Varje gång min dotter träffar nya vänner, söker jobb eller vad som helst, så kan via googling dessa kommentarer hittas"..
AFTONBLADET:
Emma!
Det är det sista hon hör innan hammaren krossar hennes skalle och allt blir svart.
I tre veckor svävade Emma, 18, mellan liv och död.
Nu har hon återvänt till livet och kämpar för att få veta sanningen om vad som inträffade i radhuset på Ekerö.
– Om jag får veta så blir jag lugn. Då slipper jag tänka på det som har hänt, säger hon.
Scenen som mötte poliserna som klev in i radhuset på Ekerö på trettondagsafton var ohygglig.
Väggar och golv i pojkrummet var täckta av torkat blod, flera verktyg låg utspridda i rummet och på golvet hittade de en ung man död.
Emma, då 16 år, låg på en blodig madrass på en gästsäng. Hon hade kraftiga krosskador och skärsår i huvudet och ansiktet och höll krampaktigt i sin mobiltelefon.
Så hade hon legat i närmare 20 timmar när hon hittades av sin killkompis pappa.
När hon nu leende visar in i huset i Norrtälje där hon bor med sina föräldrar är det svårt att förstå att det bara har gått xxx sedan överfallet. Endast två små plåster från en nyligen genomförd plastikoperation ger en ledtråd om vad som har hänt.
Trettonhelgen tillbringade hon hemma hos en jämnårig killkompis som hon känt i många år. De ägnade dagen åt att spela in roliga filmer tillsammans och gick sedan och la sig på kvällen.
Men plötsligt väcktes hon av sin kamrat.
– Han sa: ”Emma”, sedan slog han. Efter det så blev det bara svart.
Nästa minnesbild är att hon vaknar och ser att kompisen ligger orörlig på golvet. Han hade tagit sitt liv.
Under dagen försökte hennes familj flera gånger komma i kontakt med henne. Men den enda kommunikationen var en lång rad obegripliga sms som skickats från Emmas telefon. ”Okej, då fler spikar ¬mamma pratar nyz vistat” skrev hon till sin syster. Och så fortsatte det.
Familjen blev allt mer orolig. Vid ett av deras ¬försök att kontakta Emma svarade hon. Men allt de hörde var hennes rosslande andning. Då ringde de polisen.
Men trots att det fanns en inspelning från telefonsamtalet med Emma åkte polisen inte ut och kontrollerade huset på Ekerö.
Först efter midnatt kom pappan i familjen hem och gjorde den makabra upptäckten.
– Polisen borde ha jobbat mer effektivt. De kunde ha skickat någon direkt. Min ¬familj anmälde inte ett försvunnet barn utan någon som rosslade i luren, säger Emma som är mycket kritisk till att hon blev liggande så länge.
På sjukhuset konstaterades omfattande krosskador i skallbenet efter hammarslagen. Skärsår och flera ¬v-liknande sår, troligen från en tång, täckte ansiktet.
I tre veckor svävade hon mellan liv och död innan de sakta kunde väcka henne ur narkosen.
Efter det har hon tvingats lära sig äta, gå och fungera som en vanlig människa igen. Samtidigt försöker hon förstå vad hon utsattes för och varför.
– Jag tänker att om man försöker ha ihjäl någon så måste det finnas en anledning. Men jag kan inte komma på något, säger Emma.
Den enda ledtråden är en lapp hennes kompis lämnade i taket innan han tog livet av sig. ”Jag älskar dig också Emma”, stod det.
– Han började gilla mig när vi gick i sjuan eller åttan men jag har förklarat flera gånger att jag inte gillade honom.
Ett tag klippte kompisen kontakten, när Emma hade en pojkvän, berättar hon.
– Så det tyckte han inte om, samtidigt tycker jag ¬inte att man kan ha ihjäl någon för något sådant.
Att den förmodade ¬gärningsmannen tog livet av sig har satt henne i en svår situation. Därmed blev det ingen rättegång och förundersökningen förblev ¬sekretessbelagd. Efter en lång kamp fick hon ändå ta del av utvalda delar. Men fortfarande har hon inte fått svar på hur länge hon var i sin kompis våld och vad han gjorde med henne ¬innan han tog sitt liv.
– Jag vill veta hur jag blev skadad, på vilka ställen och när jag blev skadad. Och när han dog. Det är det jag vill veta, säger Emma.
Familjen överväger nu att anlita en rättsläkare på egen bekostnad för att få svar på sina frågor.
– Om jag får veta så blir jag lugn. Så att jag slipper tänka på det som hänt.
Artikeln nedan är från 2012 och med händelsen i Sundbyberg i färskt minne samt styckmodet på blott 20-åriga Vatchareeya Bangsuans är det synnerligen relevant att ännu en gång fråga justitieutskottet och regeringen:
När i helvete ska ni göra någonting åt ett system som gör mördare till brottsoffer och de verkliga offren och deras anhöriga (mycket ofta kvinnor och barn) helt rättslösa?
Och Johan Pehrson har du gett Emma och hennes familj något svar ännu? Eller är det mycket nu? Kanske inte så viktigt det där med att kvinnor och barn totalt ignoreras av Rättstaten Sverige?
Eftersom den misstänkte gärningsmannen tog sitt liv tvingas Emma leva med sina frågor obesvarade.
Nu lovar Johan Pehrson, ledamot i justitieutskottet, att engagera regeringen i problemet.
– Jag ska göra mitt ¬yttersta för att du ska få svar från dem, säger han till Emma.
Johan Pehrson.
I över ett och ett halvt år har Emma kämpat för att få veta exakt vad hon utsattes för under de timmar hon var i sin gärningsmans våld.
– Min klient var väldigt utsatt och skadebilden var enorm. Det fanns såväl allvarliga fysiska som psykiska skador. Hon hade även stora minnesluckor på grund av det trauma som hon utsattes för. Det fanns ett stort behov av att få svar för att kunna gå vidare i livet, säger advokat Elisabeth Massi Fritz som företrädde Emma.
Tar större hänsyn
Men sekretesslagstiftningen tar större hänsyn till en avliden misstänkts integritet än brottsoffrets önskemål om att få svar på frågor.
Därför sammanförde ¬Aftonbladet Emma med riksdagsledamoten Johan Pehrson. Han är Folk¬partiets rättspolitiske ¬talesperson och sitter i justitieutskottet.
– Jag tycker att det är värdefullt att se över hur vi gör avvägningar mellan ditt väldigt berättigade intresse som brottsoffer och den döde gärningsmannen utan att redovisa allt, säger han.
Johan Pehrson jämför händelsen med det uppmärksammade fallet i Örebro där Eva, 51, styckmördades och den misstänkte mördaren sedan tog sitt liv. Han tror att det framöver både kan bli fråga om nya riktlinjer till polis och åklagare och om ny lagstiftning.
– När jag träffar dig och hör din berättelse ska jag försöka gå till botten med det här och ta med det till regeringen för att höra om det finns några argument för att man inte ska göra några förbättringar.
Tillägg:
Otroligt bra inlägg i debatten från Dagens Nyheter - synd att inte lagen och de som skall se till att den efterföljs är lika smarta som han är..
Av Mårten Schuktz Dagens Nyheter december 2012
http://www.dn.se/nyheter/marten-schultz-nagot-ar-fel-i-lagens-syn-pa-integrite
"Ärekränkningsansvaret har varit juridiken på allas läppar under hösten. Debatter om hur regelverket kan användas när kungen förtalas har följts av debatter en barnsexköpande Olof Palme-liknande statsminister i filmen ”Call Girl”. Lagstiftningens gränser har belysts av lagstiftarna själva. En riksdagsledamot anklagades för att ha ärekränkt ordningsvakter och tvingades lämna sin plats. Han efterträddes av en ersättare som fällts till ansvar för ärekränkning i inte bara ett, utan flera, mål.
Det är ironiskt att en för ett ringa ärekränkningsbrott, förolämpning, misstänkt lagstiftare fick lämna plats åt en person som inte bara misstänks utan dessutom dömts till ansvar, för ett allvarligare ärekränkningsbrott, förtal. Inte bara en, utan flera gånger.
Det är ironiskt också eftersom lagstiftaren kapitulerat när det gäller ansvaret för förtal. I praktiken är det svårt, inte sällan oerhört svårt, för den förtalade att få upprättelse.
Det svaga skyddet mot förtal framgår inte direkt av lagtexten. Enligt lagen är förtal när någon utpekas ”såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning”.
Orden ser ut att fånga in åtskilliga kränkningar. I realiteten fungerar det däremot inte så. Endast i undantagsfall kan ett offer få stöd av åklagare och polis. En förtalad person måste därför driva sitt mål själv. Det innebär ekonomiska risker. Även om man vinner målet blir den eventuella ekonomiska ersättningen låg."
"Ett exempel. I skuggan av de nyss nämnda förtalsdebatterna dök en annan integritetsaspekt upp. Våldtäktsfilmen. Efter att en sajt lade ut en film där ynglingar under förnedrande former har sex med en ung kvinna ställdes frågan: Är det verkligen tillåtet att producera och sprida filmer som återspeglar brott som våldtäkt? Svaret är att ja, i allmänhet är det tillåtet.
I vissa sammanhang kan det utgöra förtal att sprida bilder/filmer på en person som har sex. Men det är ett undantag. Undantaget gäller inte i situationer av uppenbara övergrepp. Det är inte, för att använda lagens språkbruk, ägnat att utsätta någon för andras missaktning att visa upp henne som brottsoffer.
När rättsordningen överlåtit integritetsskyddet till de svaga reglerna som egentligen syftar till att skydda äran blev även integritetsskyddet svagt. Därför kan våldtäktsfilmen (ofta) inte angripas.
Är inte något i grunden felskruvat med en rättsordnings integritetssyn om våldtäktsfilmen är tillåten – och dess offer lämnas utan möjlighet till upprättelse?"
Läs hela inlägget här:
http://www.dn.se/nyheter/marten-schultz-nagot-ar-fel-i-lagens-syn-pa-integritet?a=#sfbio