"Vi är fördummande stoppklossar" skriver Aftonbladets Patrik Lundberg i en helt lysande krönika daterad den andra oktober i just Aftonbladet.
Han menar att det inte räcker med att vi drömmer oss tillbaka till svunna tider - vi går på regelrätt skallgång efter den tid som flytt.
Patrik Lundberg menar att det är därför vi blir så upprörda när exempelvis Pippis pappa får ett annat yrkesepitet, inte för att vi är rasistiska. Detsamma gäller tjuren Ferdinand, som när han skulle klippas bort från Kalle Anka orsakade ramaskri bland tittarna. Vi rasade inte över tjuren - vi rasade över den svunna barn eller ungdomen vi förknippar både Ferdinand och Pippis pappa med. Och ingen får röra någon av dem ostraffat!
Det bara måste vara exakt som det var förr - annars blir vi ledsna och otrygga. Lundberg är själv upprörd över att så få av dagens unga vet ett smack om fotbolls VM 94 - att de vet mer om Neymar än de vet om Klas Ingesson.
Men är det bara nostalgi och längtan efter en trygg barndom i det förflutna som gör att vi går i taket för att trillingnöten ska bytas ut mot annan chokladbit i Alladinasken? Inte enbart tror jag, eftersom trillingnöten ÄR godast bland chokladpralinerna. ( Jag tror fortfarande att det var någon form av PR-trick).
Men är det inte också så att vi vill kunna prata med andra om TV, radio eller företeelser som vi har gemensamt. I en tid när vi har hur många möjligheter som helst att se på en uppsjö TV-kanaler - är det vi sett och MINNS tillsammans lätt räknat, bortsett då kanske från nyhetsprogram och Idol för de lite äldre och Paradise Hotel för de betydligt yngre ( Vad jag anser om P.H kan ni nästan räkna ut med tanke på vilken ålderskategori jag tillhör).
Vad jag menar är att vi behöver gemensamma upplevelser och minnen - om det så handlar om tjuren Ferdinands gulliga ord "lukta på blommorna" eller om att vi vill ha "första tjing" på trillingnöten.
Det är jobbigt nog att känna sig äldre redan som 25-åring, att ha svårt att hänga med i den tekniska utvecklingen vid 50, och bara med uppbärandet av alla krafter kunna begripa sig på Iphones och datorer vid 65. Det är jobbigt att åldras på alla sätt men bara för att man tycker att föråldrade TV-program som "Bullen" var ett lysande ungdomsprogram på 90-talet och bara för att man minns "Televinken" från 60-talet - så gillar vi ju inte allt som hängt med oss genom livet. Det skulle ju vara självmord för en TV-kanal att sända "Solstollarna" i repris i dag, medan serien Macahans fortfarande håller.
Till exempel.
Och handen på hjärtat: Vill man inte ha ihjäl den där hackspetten i Kalle Anka ännu mer än vad Kalle vill och slippa se den någonsin igen!?